Här sitter jag och är klarvaken! Jag vill ju sova, helst för över två timmar sen...men jag kan inte slappna av. Den där jävla tejpen verkar inte funka längre, det gör mig sååå frustrerad. Jag behöver få vila och komma upp i normal tid, men när jag somnar såhär sent...ja då blir det jätte kämpigt för mig att ta mig upp! Vill också vara utvilad, eftersom jag ska ha samtal med min sponsor i morgon förmiddag. Gaaaah :(
Förresten så gick det bra att dela lifestoryn med sponsorn i måndags, det tog 45 minuter att läsa upp allt jag skrivit...då förstår Ni hur mycket jag skrivit! Å ändå har jag inte fått med allt, saker som jag kommit på efteråt det får jag dela en annan gång.
Sen har jag fått tillbaka min halsbränna, tackarrrrrr! Eller inte, hatart. Det är fruktansvärt jobbigt och obehagligt, å framförallt påminner det mig och sjukdomen. När jag drogade det sista året hade jag halsbränna varje dag, det vill jag inte ha igen. Kan inte komma på att jag ätit något som skulle trigga igång det heller...Hmm.
I stort sett varje dag får jag kväljningar, eller så blir jag illamående när jag äter. Jag undrar verkligen vad det beror på? Är det sjukdomen som försöker få mig ur balans? Eller är det mina verkliga känslor trots allt? Hur som så är det inte kul, inte någonstans. För är det något jag avskyr så är det att må illa...Men, men jag måste vara positiv och se allt bra som händer i mitt liv. Nu när jag är drogfri, öppnar livet upp sig på ett helt annat sätt för mig. Det är så skönt att vara närvarande i livet, på riktigt. Å att få känna.
I morgon, eller ja idag så ska jag ta emot min 90-dagars medalj på livemötet! Stort.
Ska försöka sussa nu!
Love C <3
torsdag 19 december 2013
söndag 15 december 2013
90 dagar
Så kom den dagen som jag längtat efter länge, 90 dagars drogfrihet! Grattis till mig! Jag tänker vara lite rebell precis som Monkan och faktiskt inte tacka Gud eller OA...som alla andra jag känner gör. Jag tänker tacka mig själv, inte någon annan! För det är jag som har gjort allt jobb, självklart med stöd från er, OA-vänner och min högre kraft. Men det är jag som kämpat, slitit och hängt i när det varit som jobbigast. Ingen annan har gjort det åt mig, så idag ger jag mig själv en stor klapp på axeln ;)
Dock började dagen dåligt, jag skulle väga mig...eller ska jag säga sjukdomen tyckte att jag skulle väga mig. Luften gick ur mig, för jag hade bara gått ner 7 hg på tre veckor. Jag var inte heller nöjd med att jag på 90 dagar gått ner 10 kg. Förr har jag nämligen gått ner det på TVÅ månader, men då har jag också varit extremt strikt. Så nu åker vågen ut på riktigt, inget lägga ut den i bilen och ta in den varje månad och stå där i hallen i bara trosor, nykissad och hoppas. För hur mycket jag än hoppas så kommer sjukdomen alltid hitta något som är fel på siffran på vågen.
Direkt när Pingvinen sagt siffrorna så bröt jag ihop, jag la mig på sängen och grät. Behöver jag säga att sjukdomen äääälskar det? Efter en stund ryckte jag upp mig, tog beslutet att slänga ut vågen, åt frukost, sms:ade både en vän och min sponsor om min morgon! Ringde även en OA-vän och delade om detta, kändes så skönt och befriande efteråt! 1-0 till mig! Sjukdomen ska inte få besegra mig...
Igår så blev jag påmind om att jag måste hänga i, speciellt när det blir jobbigt. För tycker jag nu att röda hund bjäbbar mycket i mitt öra, så är det ingenting mot vad den kommer jag göra när jag tagit första tuggan! Det stämmer verkligen jättebra med där när jag är i tillfrisknandet, så ligger sjukdomen ute i korridoren och gör armhävningar...Den laddar verkligen för att fånga in mig blixtsnabbt när jag gett upp. Läskigt men sååå sant!
Därför behöver jag varje dag erkänna för mig själv att jag är maktlös inför maten...
Kram C <3
Dock började dagen dåligt, jag skulle väga mig...eller ska jag säga sjukdomen tyckte att jag skulle väga mig. Luften gick ur mig, för jag hade bara gått ner 7 hg på tre veckor. Jag var inte heller nöjd med att jag på 90 dagar gått ner 10 kg. Förr har jag nämligen gått ner det på TVÅ månader, men då har jag också varit extremt strikt. Så nu åker vågen ut på riktigt, inget lägga ut den i bilen och ta in den varje månad och stå där i hallen i bara trosor, nykissad och hoppas. För hur mycket jag än hoppas så kommer sjukdomen alltid hitta något som är fel på siffran på vågen.
Direkt när Pingvinen sagt siffrorna så bröt jag ihop, jag la mig på sängen och grät. Behöver jag säga att sjukdomen äääälskar det? Efter en stund ryckte jag upp mig, tog beslutet att slänga ut vågen, åt frukost, sms:ade både en vän och min sponsor om min morgon! Ringde även en OA-vän och delade om detta, kändes så skönt och befriande efteråt! 1-0 till mig! Sjukdomen ska inte få besegra mig...
Igår så blev jag påmind om att jag måste hänga i, speciellt när det blir jobbigt. För tycker jag nu att röda hund bjäbbar mycket i mitt öra, så är det ingenting mot vad den kommer jag göra när jag tagit första tuggan! Det stämmer verkligen jättebra med där när jag är i tillfrisknandet, så ligger sjukdomen ute i korridoren och gör armhävningar...Den laddar verkligen för att fånga in mig blixtsnabbt när jag gett upp. Läskigt men sååå sant!
Därför behöver jag varje dag erkänna för mig själv att jag är maktlös inför maten...
Kram C <3
onsdag 11 december 2013
Rätt nära
I natt fick jag drogsug deluxe, jag trodde faktiskt att jag skulle få en nervöst sammanbrott där ett tag. Jag var riktigt rädd att jag skulle pallra mig ut i köket och ta en smörgås...tur att jag inte gjorde det kan jag säga! Jag panik skickade i väg en status i en av grupperna på facebook, frågade om någon kunde ta ett samtal, klockan var 01 på natten. Någon minut senare svarade en person, att jag kunde ringa! Halleluja säger jag, det samtalet räddade mig från att återfalla. Men tänk så häftigt att en helt främmande människa, tog sig tiden att prata med mig mitt i natten. Vi känner inte varandra överhuvudtaget, har aldrig pratat förut men pga vår sjukdom så kan vi prata helt obehindrat hon förstod direkt vad jag menade och kände...Coolt om ni frågar mig! Efter det samtalet kunde jag somna gott....
Jag har ju varit rätt så förskonad från både tankesug och fysiskt drogsug, under denna tid jag varit drogfri. Men när det väl händer, maj gadd vad obehagligt läskigt det är! Jag har sån respekt för sjukdomen och jag vet att jag får inte ge efter, inte ens med en liiiiten tugga i dessa lägen. Då vet jag att det är försent...Då kan jag vara förlorad på obestämd tid, därför måste jag göra allt som står i min makt för att inte hamna där.
Det har sedan i fredags varit rätt tuffa dagar som jag inte kan gå in på vad, för det är privat. Men jag har somnat senare, haft svårt (trots tejpen) att komma till ro och somna. Jag har mått illa när jag ätit, inte blivit mätt på viss mat osv. Sen så är det otroligt psykiskt påfrestande att skriva den där lifestoryn, det river upp massa jobbiga minnen från barndomen. Sen så satt jag och skrev rätt långt igår på lifestoryn, sparade den (trodde jag) sen märkte jag idag att det jag skrivit inte alls var sparat....Gaaah, bara att skriva om antar jag!!!!!
Tack för att Ni finns <3
Kram C <3
Jag har ju varit rätt så förskonad från både tankesug och fysiskt drogsug, under denna tid jag varit drogfri. Men när det väl händer, maj gadd vad obehagligt läskigt det är! Jag har sån respekt för sjukdomen och jag vet att jag får inte ge efter, inte ens med en liiiiten tugga i dessa lägen. Då vet jag att det är försent...Då kan jag vara förlorad på obestämd tid, därför måste jag göra allt som står i min makt för att inte hamna där.
Det har sedan i fredags varit rätt tuffa dagar som jag inte kan gå in på vad, för det är privat. Men jag har somnat senare, haft svårt (trots tejpen) att komma till ro och somna. Jag har mått illa när jag ätit, inte blivit mätt på viss mat osv. Sen så är det otroligt psykiskt påfrestande att skriva den där lifestoryn, det river upp massa jobbiga minnen från barndomen. Sen så satt jag och skrev rätt långt igår på lifestoryn, sparade den (trodde jag) sen märkte jag idag att det jag skrivit inte alls var sparat....Gaaah, bara att skriva om antar jag!!!!!
Tack för att Ni finns <3
Kram C <3
tisdag 10 december 2013
Nya tider
Just nu sitter Ior i mitt knä! Samtidigt som jag skriver så sniffar jag i hans nacke...mysigt värre! Kan inte riktigt fatta att halva december snart har passerat...jag hinner inte med! Annars så toklängtar jag/vi till nästa fredag. Då ska jag och Pingvinen dra ner till Småland och hälsa på bästa Maria, hennes make och deras bedårande tvillingpojkar, får inte glömma de fyrbenta tjejerna också! Det ska bli så kul! Vi ska även ta en trip till Ullared, Pingvinen är väl inte jättepeppad, hehe! ;) Kan säga att fru L ska shoppa nagellack och massa lull-lull!
Igår blev jag med sponsor, det känns jätteläskigt och pirrigt men välbehövligt! Ska börja skriva på min lifestory, som jag nästa vecka ska berätta för sponsorn. Kan säga att jag har ett digert arbete framför mig! Dock ska det bli skönt att få ur mig allt bagage och dela det med en annan människa som inte dömer mig.
På OA-livemötet förra veckan så upplevde jag en otrolig samhörighet, med de andra på mötet. Delningarna var magiska, självutlämnande, och så personliga. Jag kände där och då hur nära vi kom varandra, att vår grupp på något märkligt sätt blev ett, hur starka vi är tillsammans! Jag är så tacksam att jag fick känna att jag var del av någonting, en otroligt häftig känsla! Jag blev väldigt berörd av mötet, tårarna rann och jag blev så fint omhändertagen efteråt. Jag är inte ensam längre...
Annars så är det fortfarande mycket oro och rädsla inom mig, som jag hoppas går över när jag kommer igång med stegarbetet. Har det lite jobbigt med sömnen nu igen, men det ska nog ge med sig det med! Det viktigaste är att jag är drogfri och fortsätter vara det, allt annat kommer med tiden bli bättre!
Glömde nästan, nu kan jag äta kokt ägg igen! Lycka! Det är så märkligt det där, i början när jag var drogfri, då åt jag stekt ägg varje dag...då var kokt ägg inte ens tänkbart. Nu går det inte att äta stekt ägg, men kokt är himmelskt gott :) Jaja, jag är liiite märklig...men det bjuder jag på!
Kram C <3
Igår blev jag med sponsor, det känns jätteläskigt och pirrigt men välbehövligt! Ska börja skriva på min lifestory, som jag nästa vecka ska berätta för sponsorn. Kan säga att jag har ett digert arbete framför mig! Dock ska det bli skönt att få ur mig allt bagage och dela det med en annan människa som inte dömer mig.
På OA-livemötet förra veckan så upplevde jag en otrolig samhörighet, med de andra på mötet. Delningarna var magiska, självutlämnande, och så personliga. Jag kände där och då hur nära vi kom varandra, att vår grupp på något märkligt sätt blev ett, hur starka vi är tillsammans! Jag är så tacksam att jag fick känna att jag var del av någonting, en otroligt häftig känsla! Jag blev väldigt berörd av mötet, tårarna rann och jag blev så fint omhändertagen efteråt. Jag är inte ensam längre...
Annars så är det fortfarande mycket oro och rädsla inom mig, som jag hoppas går över när jag kommer igång med stegarbetet. Har det lite jobbigt med sömnen nu igen, men det ska nog ge med sig det med! Det viktigaste är att jag är drogfri och fortsätter vara det, allt annat kommer med tiden bli bättre!
Glömde nästan, nu kan jag äta kokt ägg igen! Lycka! Det är så märkligt det där, i början när jag var drogfri, då åt jag stekt ägg varje dag...då var kokt ägg inte ens tänkbart. Nu går det inte att äta stekt ägg, men kokt är himmelskt gott :) Jaja, jag är liiite märklig...men det bjuder jag på!
Kram C <3
måndag 2 december 2013
Om ditt och datt
Tiden & Jul: Ja, snart är ytterligare ett helt år till enda. Tiden går så galet fort att jag knappt inte hinner med...Det är redan december och noll julkänsla har infunnit sig här. Kan bero på att det är strålande sol ute och massa plussgrader ;) Men nä, jul och december tycker jag inte om. Det är bara en enda lång startsträcka av stress, påtryckningar och skyhöga förväntningar. För min del skulle jag gärna hoppa över julen helt, tur att även Pingvinen delar min åsikt. Sen tycker jag iofs att det är himla mysigt med pyntandet och framförallt att tända ljus. Här hemma har det inte kommit upp en endaste adventsstjärna, tomtar eller gardiner, vi har helt enkelt inte haft lust eller ork till det. Å tro mig vi överlever! ;)
Men vem vet, julkänslan kanske infinner sig.
Sorg: Det är precis vad jag känner nu. Sorg. Jag känner sorg och ilska över att just jag ska ha denna sjukdom, att jag inte kan hantera maten...att jag är maktlös! Jag är trött på att jag behöver göra massa saker varje dag, för att hålla mig drogfri. Jag är trött på att jag blivit besatt av vågen, vilket jag aldrig varit tidigare. Sjukdomen försöker på alla sätt och vis att nästla sig in i mitt liv. Jag har även fått dra ner markant på dator och tv-tid, eftersom jag upptäckt att även det är ett beroende jag har. Allt jag tar mig för med, så blir jag besatt och det ska överdrivas till det yttersta. Typiskt beroende-personlighet att inte kunna göra något lagom.
Sömnen: Den har blivit mycket bättre, jag har även vänt tillbaka dygnet. Tack för det säger jag bara! På kursen fick jag lära mig om medveten andning, att göra andningsövningar och att tejpa munnen på natten. Dessa saker är ett jättebra verktyg för oss beroende, men även för er andra. Många av oss överandas, alltså att vi tar för många andetag/minut. Många av oss snarkar, sover dåligt osv...det beror på att vi oftast andas genom munnen istället för näsan. Om man tejpar munnen, blir vi automatiskt lugnare vi kommer fortare ner i djupandning. Jag kan säga att mina insomnings-svårigheter är nästan helt borta efter snart 3 veckors tejpande. Jag gör alltså så att jag tar lite läppsyl på läpparna, stänger munnen, sätter på kirurgtejp över munnen. Detta lilla knep gör att jag somnar inom max 30 minuter!!!!!! Förr tog det timmar för mig...Det kan låta helt galet, men det funkar verkligen. Så snarkar du, sover dåligt, har svårt att somna och inte känner dig utsövd, PROVA detta! Gå även in på medvetenandning.se och läs mer.
Maten: Jag är enormt kräsen med maten, vissa saker kan jag bara inte äta. Det är skitjobbigt och gör det ännu mer krångligt. Sen mår jag fortfarande illa och får kväljningar ibland när jag äter, skitjobbigt och obehagligt. Det här med att hitta saker som jag tycker om, är jättesvårt. Är typ bara sugen på kött. Så här äts det mycket samma saker, dag ut och dag in! Men det gör inget, huvudsaken att jag är drogfri!
Bloggen: Jag vet ärligt talat inte hur jag ska göra med den, om jag ska sluta. Det har blivit väldigt dåligt bloggande här denna höst...och jag vet inte om jag ska fortsätta! Svårt!
Kram C <3