Precis så känns det i mitt huvud, som att det är krig. Det är totalkaos och röda hund och blåa hund bråkar, jag vet inte vem jag ska lyssna på. Vet om jag kan lyssna på någon av dem. Tänk dig att ha tinnitus, ett jävla pipande i örat hela tiden exakt så känns och låter det.
De senaste 2 dagarna har jag knarkat socker riktigt jävla ordentligt. Hela jag känns dimmig, jag kan inte tänka klart och hjärnan skriker efter mer. Röda hund är väldigt tydlig med vad den vill, den har ett uppdrag som måste fullföljas, att jag till varje pris ska äta. Men egentligen så vill jag inte, jag vill inte. Det är inte gott med godis, bröd eller chips längre, det smakar fan så äckligt. Men jag kan inte sluta äta det. Jag blir så förtvivlad och frustrerad på mig själv, även fast jag vet att jag inte kan rå för det. Jag har en beroende sjukdom, en hjärnsjukdom.
Men jag kan välja annorlunda, jag kan göra ett aktivt val varje dag. Droga eller inte droga. Det är bara det att begäret är så stort. Min sjukdom vill ha mer och det är nu. Jag kan inte stå emot, jag känner mig totalt maktlös. Jag vet inte hur jag ska förklara för att Ni ska förstå. Vissa kan säkert tycka att jag "skyller" på sjukdomen, att jag inte försöker tillräckligt. Tro mig, det gör jag. Rösterna, suget, kraften den kan jag inte stå emot. Den kraften är starkare än mig själv, den kan jag inte råda över. Jag vill, men jag kan inte. Det här känns omöjligt, totalt omöjligt. Jag vill bli fri, jag vill bli frisk, jag vill känna igen. Jag vill leva, på riktigt.
Om jag ska vara ärlig vet jag inte om det någonsin kommer att ske, och det gör mig ledsen och bedrövad. Jag vill inte vara fängslad och fast i det här, jag vill kunna ta ett enda jävla andetag utan att det ska stocka sig i halsen. Jag vill till fullo kunna njuta på riktigt, inte bara lite halvdant som jag gör nu.
Jag vill vara fri.
Kram C
Oh, vännen! Vad jag skulle vilja krama dig mycket och hålla om dig hårt så att den j*la röda hunden inte ska attackera dig, inte närma sig dig! Jag skulle så gärna hjälpa dig på något sätt! Tänk om jag kunde trolla bort din sjukdom!
SvaraRaderaBe din man direkt här och nu slänga allt som innehåller socker! Det kanske är räddning, för tillfället i alla fall!
Och du får inte ge upp, fina du! Få inte! Du måste fortsätta kämpa för din egen skull!
Många styrkekramar från mig! (Och du vet att jag förstår dig till 100%)
<3 <3 <3
//Lana
Kära , älskade vän...Du vet att du kan ringa när du vill. Ska vi inte ta och styra upp en dejt snart?
SvaraRaderaMassa kramar/
Luiza
Luiza: Jo absolut! M ska till Luleå i helgen och kommer hem nästa torsdag. Jag hade ju hoppats på att han snart skulle till Stockholm, men det kanske bli näst nästa vecka. Som sagt jag är hemma, du kan komma nästa vecka när du vill, om du kan!
SvaraRaderaVill jättegärna träffa dig <3
Kram C
Puss och kram på dig fina, fina Catharina!
SvaraRaderaDumma Röda hund, han kan gå och dra någonting gammalt och lortigt över sig och hålla sig tyst och borta! Han hör inte hemma i ditt liv!!
<3 <3 <3
Lana: Jag vet att du förstår mig, och det är jag så tacksam för! Det känns så skönt!
SvaraRaderaJag ger aldrig upp!
Sonja: Ååå, vad snäll du är! Ja, den där dumma hunden kan dra långt bort härifrån...
Love to both of you <3
Kram C
Blir så ledsen att du ska behöva ha det så jävligt!!!
SvaraRaderaDet är inte rättvist!!!
Önskar att en stor kram via nätet kanske kan kännas som ett litet ljus <3<3<3
Kraaaaaam
Det påminner om hur jag själv hade det när jag åt socker. Jag har själv i kväll varit riktigt nära att äta godiset som finns i skåpet, men har lyckats hålla mig till mörk choklad, nötter, jordnötssmör, LCHF-kakor så magen håller på att spricka. Hoppas den jobbiga j***ln försvinner snart! Kram
SvaraRaderaFröken Nilssons kök: En kram via nätet hjälper verkligen! Goa du <3
SvaraRaderaAngelica: Skönt att höra att jag inte är ensam. Tack
Kram C <3
Du är sjukt stark som ens orkar försöka! Jag vet precis hur det är. kram!
SvaraRaderaNä men vännen vad jobbigt! Om man inte själv måste slåss mot hunden eller sockerdraken är det svårt förstå vilket jävla monster det är!!!
SvaraRaderaEn gång för länge sedan slutade jag röka. Ha, lätt som en plätt om man jämför med sockret...
Påt igen bara, en dag kommer du lyckas!
En tanke: har du provat vara riktigt strikt, typ inga andra grönsaker än gurka, avokado och kål? För det finns rätt många grönsaker som triggar sockersuget mer än man tror. Om jag får i mig minsta lilla fel så åker jag dit!
Kramar
/M
Pernillaslchf: Välkommen hit! Och tack, jag försöker vara så stark det bara går! Kram
SvaraRaderaMonkan: Jag, slutade att röka när jag var 20 och det var lätt som en plätt precis som du skriver. Japp, jag har läst på om "gröna kuren" och funderat på att köra det. Jag gillar inte grönsaker alls, utan skulle gärna hoppa över det. Men även fast jag inte tycker om kan de ju trigga mig. Dock har jag inte provat fullt ut, eftersom jag har svårt att sluta köpa hem det jag inte ska äta...Men tanken är att prova på! Kram C