Jag lever!

Ja, den här bloggen går allt på sparlåga...Annat vore att ljuga ;)

Det är mycket som händer i mitt liv just nu, saker som jag varken kan eller vill dela med mig av. Det enda jag kan säga är att det är skittufft. Jag trodde det var jobbigt att vara i sjukdomen, att droga...Men jag vete tusan. Att tillfriskna gör ont och det är tidvis outhärdligt jobbigt. 
Jag försöker vara positiv och inte förstora upp saker men det är svårt. Känslor som jag haft djupt begravda börjar nu komma upp till ytan. Å det gör ont, det gör verkligen ont att känna. Jag har inte upplevt det tidigare, förr dövade jag ju allt med maten så fort något blev ohanterligt. Nu måste jag känna på riktigt.
Saker som jag sagt eller inte sagt, personer jag sårat, konflikter som jag varit delaktig i. Det är jobbigt att inse att det faktiskt är jag som är/var problemet, inte andra. Jag måste börja se min del i allt det där. 
Att släppa svek och bitterhet är också saker som jag funderar mycket över. Vissa saker som jag/vi blivit utsatta för är nästintill oförlåtligt. Saker som gör att jag fryser till is och får svårt att andas, bara jag tänker tillbaka på det. Hur ska jag kunna släppa det? Samtidigt vet jag att det är en nödvändighet för mig, för annars kommer jag aldrig uppleva frid och sinnesro. Jag behöver förlåta för att kunna gå vidare och må bra själv.

I övrigt så går jag runt som en zombie på dagarna, orkar knappt ta för mig men någonting. Jag vet att det är en fas och att det kommer gå över. Men det påminner mig så mycket om sjukdomen att jag ibland knappt står ut. Jag vill ju vara superpigg, glad, utsövd och trevlig...Jag är mest bara grinig, trött och seg. Verkligen ett roligt sällskap ;) 
I och för sig inte så konstigt att jag mår som jag gör. Jag har knarkat socker/mat i hela mitt liv, knappt ätit någon riktig mat. Tro fan att kroppen och hjärnan är slut! 

Nu ska den här surkärringen ta och släpa sig till sängen. Ytterligare en drogfri dag har passerat, magiskt var ordet!

Kram C <3