Hur är jag?

Jag tänkte fortsätta på mitt förra inlägg där jag förklarade vad ett beroende är. Jag har nämligen märkt att det är många bloggare och andra som skriver att de är sockerberoende, men när de i själva verket har ett felbruk. Många tror att bara för att man äter mycket socker så är man automatiskt sockerberoende, så är det ju inte. Jag har tex felbruk med alkohol, men jag kan när helst jag vill sluta. Men med socker har jag kontrollförlust och vill ha mer, mer och MER. 

Och sen vill jag klargöra en annan sak, det är inte mängden av "drogen" som avgör hur sjuk du är i  ditt beroende. Utan det är hur du och din kropp reagerar negativt på intagandet av drogen. Jag behöver tex inte mycket för att vara nöjd/tillfredsställd. Det kan räcka med några rutor choklad, ett glas saft, nån näve chips, en macka. Medans andra vräker i sig mängder med socker/mat, de hetsäter. Jag är inte mer eller mindre sjuk än den personen. Vi beroende hittar alla olika sätt för att få den optimala kicken av vår drog och för att känna tillfredsställelse. Och vi har alla olika beteenden som kickar igång oss. En del hetsäter, en del svälter sig, en del övertränar, en del spyr, en del överäter.

* I perioder äter jag inget mer än middagen, alltså jag svälter mig själv. Och jag kan ärligt säga jag känner ingen hunger. 

* Jag går på kalas för att äta, inte umgås.

* Jag vill veta allt om maten om människor i min omgivning varit bortbjudna.

* Jag vill helst laga mat själv, inte med någon annan. 

* Jag undviker familj och släkt för att jag inte vill att de ska se mig tjock.

* Jag tänker på mat 24/7

* Jag kan planera i veckor för ett kalas som jag ska baka eller laga mat till. Jag får en kick av det.

* Med min man är jag helt och hållet ärlig med mitt beroende och det har jag ALLTID varit. 

* Mina största laster är: choklad, chips, saft/cola, bröd i alla former, potatis.

* Jag otroligt osocial i min sjukdom.

* Jag är ofta rädd och känner en oro inom mig, ett stort obehag.

* Jag känner ofta att det är för jobbigt att leva, ibland vill jag dö.

* Jag unnar inte mig själv glädje, gör jag något bra får jag ångest. Den "onda" sidan av min sjukdom tillåter inte att jag ska vara stolt eller glad över något jag gjort.

* Jag har svårt att glädjas åt andra, då blir jag avundsjuk och mitt ego lyser igenom. Det gäller inte alla människor i min omgivning.

* Jag har på något sätt förlikat mig själv med att jag alltid kommer må dåligt. Jag är inte värd något annat. 

* Om jag slängde all mat för att jag bestämt mig för att jag ska bli sockerfri...Om jag sen senare får sug så skulle jag utan problem gräva efter mat i soptunnan och äta det. 

* Ett annat utlopp som ger mig kickar är att inte tillåta mig själv att sova.

* Jag har stora problem att orka med att sköta min personliga hygien, jag avskyr att ta på min kropp när jag tvättar mig.

* Jag skäms över min dåliga hy.

* Jag har stora problem med svettningar, svamp i underlivet, och vax i öronen. 

* Jag unnar sällan mig själv, kläder, klippning, allt som har med utseendet att göra. Jag tycker det känns onödigt. 

* Jag kan få hjärtklappning och ångestattacker vid stark oro. 

* Jag är livrädd för att bli lycklig, för jag har aldrig varit det fullt ut och det skrämmer mig. 

Det är är bara några av de tankar som jag har i mitt huvud dagligen. Alla dagar är inte svarta, vissa dagar är den riktiga Catharina framme. Mitt riktiga jag kommer i små solglimtar, men alltid så rinner det där mörka igenom = min sjukdom. 

Är det någon som känner igen sig?

Kram C