söndag 15 december 2013

90 dagar

Så kom den dagen som jag längtat efter länge, 90 dagars drogfrihet! Grattis till mig! Jag tänker vara lite rebell precis som Monkan och faktiskt inte tacka Gud eller OA...som alla andra jag känner gör. Jag tänker tacka mig själv, inte någon annan! För det är jag som har gjort allt jobb, självklart med stöd från er, OA-vänner och min högre kraft. Men det är jag som kämpat, slitit och hängt i när det varit som jobbigast. Ingen annan har gjort det åt mig, så idag ger jag mig själv en stor klapp på axeln ;)
Dock började dagen dåligt, jag skulle väga mig...eller ska jag säga sjukdomen tyckte att jag skulle väga mig. Luften gick ur mig, för jag hade bara gått ner 7 hg på tre veckor. Jag var inte heller nöjd med att jag på 90 dagar gått ner 10 kg. Förr har jag nämligen gått ner det på TVÅ månader, men då har jag också varit extremt strikt. Så nu åker vågen ut på riktigt, inget lägga ut den i bilen och ta in den varje månad och stå där i hallen i bara trosor, nykissad och hoppas. För hur mycket jag än hoppas så kommer sjukdomen alltid hitta något som är fel på siffran på vågen. 
Direkt när Pingvinen sagt siffrorna så bröt jag ihop, jag la mig på sängen och grät. Behöver jag säga att sjukdomen äääälskar det? Efter en stund ryckte jag upp mig, tog beslutet att slänga ut vågen, åt frukost, sms:ade både en vän och min sponsor om min morgon! Ringde även en OA-vän och delade om detta, kändes så skönt och befriande efteråt! 1-0 till mig! Sjukdomen ska inte få besegra mig...

Igår så blev jag påmind om att jag måste hänga i, speciellt när det blir jobbigt. För tycker jag nu att röda hund bjäbbar mycket i mitt öra, så är det ingenting mot vad den kommer jag göra när jag tagit första tuggan! Det stämmer verkligen jättebra med där när jag är i tillfrisknandet, så ligger sjukdomen ute i korridoren och gör armhävningar...Den laddar verkligen för att fånga in mig blixtsnabbt när jag gett upp. Läskigt men sååå sant! 
Därför behöver jag varje dag erkänna för mig själv att jag är maktlös inför maten...

Kram C <3

8 kommentarer:

Unknown sa...

Grattis till 90 dagar! Du är såååå bra!
Men hallå! 10 kg r ju suveränt resultat! :)
Själv har jag lagt på mig 5 kg pga av min hypo och kan omöjligt gå ner dem... :(
Nu ska du bara fortsätta vännen, en dag i taget!
Massvis med kramar!
<3<3<3<3<3<3<3
//Lana

cosmoscatten sa...

Men 10 kg på 90 dagar är ju jättebra!!!!!! Önskar jag kunde gå ner det också. Grattis till 90 dagar, grymt jobbat! Kram

vivantarpadig sa...

Jag säger som de andra, 10 kg på 90 dagar är kanonbra jobbat! Du har förändrat hela ditt beteende och att då också lyckas gå ner 10 kg är imponerande. 90 dagar är 12 veckor och då är det nästan 1 kg i veckan. Det är vad de flesta rekommenderar för att få en hållbar viktnedgång. Jag tycker du ska vara stolt över din viktnedgång på 10 kg också. Bra jobbat!

Kristin sa...

häftigt att du fixat 90 dagar, det är en superprestation à la vasaloppet!!

Unknown sa...

Wow!! 90 dagar!!
Du är fantastisk <3
Den där jäkla vågen alltså, den vill bara förstöra för en :( släng den! Borde göra detsamma men är visst inte redo för det....
Kjaaaaaaam <3<3<3<3<3<3

monkan sa...

Jag tycker helt enkelt att du är bäst.
Och världens duktigaste!
Bra beslut slänga ut vågen!

Kramar lilla rebell..! ;)/M

Erikas LCHF till vardag och fest sa...

Härligt tjejen!
Självklart är det dig själv du ska tacka, ingen annan har gjort jobbet åt dig. Fortsätt kämpa! Du är bäst!
Kram <3

Mitt liv som fru L sa...

Tack snälla ni! <3<3<3 Love C <3<3<3