måndag 17 juni 2013

Att krascha

Varenda gång jag kommer hem från en semester så mår jag pyton. Det blir som att jag snabbt och okänsligt kastas tillbaka i vardagen, vilket inte mitt psyke tycker om. Sömnen funkar perfekt när jag semestrar borta, spelar ingen roll var. Så länge jag inte sover i mitt sovrum så kan jag slappna av och somna inom 10 minuter. Men så fort jag kommer hem så tar det timmar att komma ner i varv och somna. På bara några sekunder börjar det mala i huvudet, det är som om någon satt på en knapp. Det surrar och jag tänker på allt det där jobbiga. Branden, konflikten/sveken från makens släkt, mina problem med maten, vårt äktenskap. Just då när jag ska sova, då ska alla tankar sätta igång min hjärna. 
Sen hamnar jag tillbaka i dåliga vanor, de som jag helst av allt skulle vilja bryta. Men det är så lätt att bara falla ner i det svarta hålet, vara destruktiv och må piss. Göra dåliga val, prata med energitjuvar, vara people-pleaser, äta fel, handla hem drogen, ge andra bra råd men inte själv följa dom. Gör om gör rätt lixsom! Ska det vara så svårt?

Och hur gör man när en väldigt nära släkting suger all den lilla energi jag har? Jag får ont i magen  när personen ifråga ringer, när jag ser numret i displayen. Ska jag bryta helt? Ska jag vara så egoistisk? Även fast det gäller min makes mamma...Tro mig jag har försökt på alla sätt att få henne att förstå mig. Jag har på alla möjliga sätt försökt reda ut saker och ting...men det sker ingen förändring. Det tråkiga är att hon kan vara så himla snäll och omtänksam (vilket jag påpekat flera gånger att jag uppskattar) men oftast så är hon så egoistisk och kräver/förväntar mycket av mig/oss. Maken är fullt ut på min sida, det är i allafall skönt!

Men jag vill bara kunna andas, på riktigt.

Kram C

17 kommentarer:

Svetlana Driagina sa...

Bryt kontakten! Du ska inte må dåligt av en egotrippad person även om hon är din mans mamma!
Du är du, och du ska leva ditt liv på dina villkor! Inte enligt hennes!
Oh, vännen, vad jag skulle vilja krama om dig nu! Jag vet hur jobbigt det kan vara med släktingar, t.o.m. med sina egna föräldrar! :(
massvis med styrkekramar till dig!
<3 <3 <3 <3 <3
//Lana

Fröken Nilsson sa...

Jag vet inte hur jag gjort MEN jag/du borde bryta med en sådan person, åtminstone för ett tag....skriv henne ett brev kanske...

Skickar största MegaKramen och längtar tills vi ses igen :)

Kjaaaam <3<3<3<3<3<3

Erika - LCHF till vardag och fest sa...

Vännen... åh, vad ledsen jag blir för din skull! :-(

Att ge råd till andra är inte alltid lätt men jag håller med Annica att du kanske borde bryta, åtminstone för ett litet tag.

En långsökt tanke kanske... kan det hjälpa att möblera om? Sova i ett annat rum? Att inte kunna sova är förfärligt jobbigt (been there done that... phuuu). Det är konstigt att alla tankar ska dyka upp just när man behöver sömnen.

Många kramar! Önskar också att jag kunde krama om dig.
♥♥♥♥♥

Mitt liv som fru L sa...

Lana: Du har så rätt! Jag vet ju att du också har det tufft med dina släktingar...Skönt att man inte är ensam i eländet! Kraaaam fina fina du <3

Bruttan: Jag har minimal kontakt med henne, svarar nästan aldrig när hon ringer. Låter maken sköta telefonerandet! Jag toklängtar efter att vi ses igen! Kjaaaam bästaste du <3

Erika: Ska nog göra det, bryta alltså! Som tur är ska de (svärpäronen) till sin stuga från och med i morgon och några veckor framåt...så jag får andas lite!
Inte alls en långsökt tanke, ska prova att möblera om till helgen! Det kanske hjälper, tack för tipset snälla du! Du är så fin Erika! Kraaaam <3

Alla: Sitter här och tårarna rinner över att vi fyra bor så långt ifrån varann! Önskade så att vi bodde närmre varandra och kunde ses varje vecka och snicksnacka! :) Ni lyfter mina tunga dagar och betyder så mycker för mig alla tre!

Love C <3<3<3<3<3

Erika - LCHF till vardag och fest sa...

Hej igen!
Det vore fantastiskt roligt om vi kunde träffas. Jag är ju inne och läser hos både dig, Lana och Annica dagligen. :)

Angående LCHF-pastan. Har du provat Lanas recept (mejerifritt)? Jag har provat den vanliga LCHF-pastan med färskost och den växer i munnen för mig, klarar den inte alls. Men Lanas pasta är jättebra (tycker jag). Funkar både kall och varm. :)

Kram på dig!
♥♥♥♥♥

Mitt liv som fru L sa...

Erika: Jaaaaa! Håller med, vore jättekul att träffas alla fyra! Det vill jag!
Nej, jag har inte provat Lanas mejerifria pasta, ska nog prova den! Tack för tipset! :)

Kram C <3<3<3

Kjersti sa...

Det är svårt att ge råd eller coacha kortfattat i en blogg, därför upprepar jag det jag sagt tidigare. Ta hjälp! Jag tror du behöver handfast hjälp att bryta de negativa tankemönstren - det är så lätt att snurra in sig i de gamla när man kommer tillbaka till sin vanliga miljö. Och framförallt, var TYDLIG med vad du själv vill och behöver! Säg vänligt men bestämt ifrån om andra överskrider dina gränser. Du är värd att må bättre! Det är ditt liv, så tillåt inte andra att styra det. Ta själv tag i tömmarna! Lycka till!

Heléne Löfvendahl sa...

Tillåt dig att vara ego och bryt kontakten om det känns bäst för att få dig själv på fötter. Alla dessa tankar skapar sån otrolig stress för dig, du märker det ju av att du inte kan sova. Det här är inte en hållbar situation!

Sätt dig själv i första rum och välj bort de som bidrar med negativ energi och suger energi ur dig. Låt det ta den tid det tar och ta kontakt igen om du vill det. Eller inte. Det viktigaste är att DU mår bra. Eller hur? Alla sätt att nå dit är tillåtna så tillåt dig det.

Stor kram!

Svetlana Driagina sa...

Oh, vad kul! Tänk om vi kunde träffas flera, med Erika! :)
Kram kram

Mitt liv som fru L sa...

Kjersti: Jag har börjat bli mer tydlig, vilket känns så skönt! Men självklart är det massa fler tillfällen då jag måste lära mig säga nej och sätta mig själv först! Du har så rätt, jag måste bara släppa på rädslan som jag har över att prata med någon psykolog el liknande!

Kram C <3

Mitt liv som fru L sa...

Helene Löfvendahl: Jag har faktiskt kommit långt med att inte få dåligt samvete om vi inte hälsar på, även fast det knorras och blir sura miner. Vill jag inte åka dit så gör jag det inte! Men som sagt det är fortfarande många situationer som jag måste lära mig sig nej och välja vad jag vill!
Det har ju hänt en hel del tråkiga saker i makes släkt, vi har blivit rejält svikna och illa behandlade. Så jag åker bara på kalas utöver det söker jag ingen kontakt med de personerna. Svärföräldrarna är svårare att neka, eftersom det genuint bryr sig men som sagt jag låter maken sköta kontakten framöver vilket inte är några problem för honom! Tack för dina rader! Du har såå rätt! Ibland behöver man läsa/höra det från någon annan för att ta tag i det på riktigt!

Kram C <3

Dahlium sa...

Släkten är värst som det välförtjänt heter, hoppas det löser sig! :) Kram

Helena.B sa...

Låter jätte tufft!! Försök bryt eller i alla fall skapa en distans som gör att du mår bättre. Vet att det är lättare sagt än gjort...

Såg dina bilder från Öland och det ser helt fantastiskt ut :)
Grön sparris som är sååå gott!!!

KRAM

Mitt liv som fru L sa...

Helena B: Ja, det är det! Och det tar en massa onödig energi! Jag håller redan en bra distans till henne! Maken får sköta telefonsamtalen om hon ringer...och vi har knappt varit där sedan vi kom hem från Thailand i februari...

Ja, det var helt fantastiskt på Öland! Håller med, grön sparris är så jävla gott :)

Kram C <3

Mitt liv som fru L sa...

Dahlium: Stämmer bra det där ordspråket ;) Tack, det hoppas jag med!

Kram C <3

Caritha sa...

Jag skull nog bryta kontakten, även om det är lättare sagt än gjort. En person ska inte ta mer energi än vad den ger. Kram♥

Linda sa...

Du jag vet hur det är med en oförstående svärmor!! min är snäll men hon kan säga så klumpiga saker som sårar mig så!!! hon förstår inte att hennes son är vuxen tydligen .. och min sjukdom, ja den löser jag genom att ut och gå promenader.. jo tjena!

Hoppas vi står ut med dem, iofs måste man inte umgås med dem.. min bor 20 mil bort, som tur är..hehe *kram*