Jag känner mig hudlös

Dag 17 är snart slut. Med andra ord har jag klarat en till dag utan socker. Det går faktiskt himla bra att äta det jag ska. Mycket tack vare en OA-vän som jag lämnar över min mat till via sms, 3 ggr/dag. Den lilla grejen gör att jag hållit mig drogfri. Jag kan inte säga att jag har något fysiskt sug efter drogen. Men jag har känslo-sug...Alltså att jag tänker på drogen, fantiserar och funderar på vad jag ska äta "om" jag återfaller osv. Detta är sjukt jobbigt...röda hund är ständigt närvarande! Inte bra! 

Det jobbigaste är ändå att jag känner mig så skör och hudlös. Jag har inte längre någon mur runtikring mig som "skyddar" mig. Nu är det bara jag mot världen, typ. Å det skrämmer mig något oerhört. Jag skulle nästan kunna säga att jag är ett nervvrak. Att jag mår lika dåligt nu som jag gör när jag är som mest nere i sjukdomen. Även fast jag är drogfri och i tillfrisknandet nu, det känns lite märkligt. 
Det är så mycket frågor, funderingar, känslor. Varvat med tårar, okontrollerade känsloutbrott och total nakenhet av själen. Jag har blivit medveten om att jag syns nu, allt jag gör och säger syns. Förr kunde jag gömma mig bakom drogandet, det kan jag inte nu. Så att vara drogfri just nu, är så långt ifrån rosaskimrande och gulligt du kan komma.
Men jag väljer ändå att vandra denna väg, för enligt mig finns det ingen annan väg för mig. Utan drogfriheten är jag vilse.
Och det kommer bara bli bättre, det vet jag.

Kram C <3