fredag 16 augusti 2013

I olika skepnader

Trots att jag gör framsteg och ringer in på möten och delar i min grupp, så är ändå sjukdomen väldigt närvarande i mitt liv. Det är som att den lurpassar bakom varje hörn, redo för att attackera när jag minst anar det. Speciellt när jag är som mest sårbar och mottaglig så ger sjukdomen sig till känna. Det är läskigt när jag själv kan märka hur sjukdomen tar över min kropp. Den får mig att göra, se och känna helt andra saker än det jag faktiskt tänkt.
Jag upplever det som att sjukdomen består av flera olika personer. En som är arg. En som är ledsen. En som är girig. En som är falsk. En som är missunnsam. En som är listig. En som är besatt. En som är lat. En som är ensam. En som är jävligt jävligt ledsen. 
Som Ni kan förstår är det inte helt lätt, när dessa olika personligheter sätter till och vill ha plats. Det tar enormt mycket energi och ork.
Jag hatar den sidan av mig, jag har till med svårt att kännas vid den ibland. Det gör så ont att veta att jag genom min sjukdom skadar andra. Samtidigt tar jag fullt och fast ansvar för mitt beteende, i alla fall när det gäller maken. Jag har inga problem att be om ursäkt om jag varit elak. 

För några veckor sen så fick jag ett sånt okontrollerat utbrott på maken för en skitsak. Jag vart så arg att tillslut började tårarna rinna. Å jag kände mig så dum och värdelös. Jag tog makens hand och bad om ursäkt. Då sa han: "Det gör inget, jag tycker synd om dig för det märks att du inte kan rå för det. Det är på något sätt som att det inte du som blir sådär arg. Jag älskar dig".

Och på ett sätt är det så, att det inte är jag som blir arg. Utan det är den andra delen av mig, sjukdomen som då tar vid. Samtidigt vill jag inte skylla allt på sjukdomen. Jag känner ändå trots allt ett ansvar att åtminstone försöka göra annorlunda. 
Mycket tankar är det som snurrar...

Kram C

9 kommentarer:

Kerstin sa...

Hej, har äntligen lyckats klicka mig in i kommentarsfältet (snudd på omöjligt via bloglovin) och kan lömna ett avtryck.
Åh vad du kämpar och har det jobbigt! Jag hoppas att du lyckas och passar på att fråga om du har testat någon annan sötningsprodukt än just socker?
När jag själv hoppade på det redan då framrusande LCHF-tåget för drygt två och ett halvt år sedan trodde jag att sockerförlusten skulle vara värst. Tack&lov blev det inte så illa som befarat, men när jag började experimentera (senaste året) med stevia, sukrin eller kanske kokosblomssocker så blev prestationerna vid bakningstillfällen onekligen lite roligare!
Nu kanske jag slår in vidöppna dörrar men jag vill i alla fall tipsa om något som ju gör att sötman finns i smaken utan att trigga övriga sockerrelaterade reaktioner.
Kram från en helt främmande bloggläsare som håller en snäll tumme för dig!

Unknown sa...

Tusan vilken underbar man du har!!!
Största kraaaamen <3<3<3<3<3<3

Unknown sa...

Sänder dig en stooooor styrkekram vännen! <3 <3 <3
//Lana

Erikas LCHF till vardag och fest sa...

Jags äger som Annica, vilken underbar man du har!
Sköt om dig gumman!
Kram Erika ♥♥♥

Mitt liv som fru L sa...

Kerstin: Ja har bestämt mig för att aldrig prova dessa socker-ersättningar. Just för att de är ersättningar. Vi skulle ju aldrig säga till en alkis ta lite lättöl istället för starköl ;) På samma sätt funkar det för mig. Allt eller inget.
Tack för pepp! Kram C <3

Bruttan: Ja, jag har ju det! Kjaaaaaaaam C <3<3<3<3

Lana: Tack fina du <3 Kram <3<3<3

Erika: Japp, det har jag! Tack och det samma önskar jag dig! Kram <3<3<3

monkan sa...

Det är bra med kärlek. :-)

Kram/M

Helena.B sa...

Tack för att du delar och vilken fantastisk man du har :) Glöm inte att även DU är fantastisk som inser hur du är och vågar säga förlåt när du vet att du gjort tokigt!! Det är stort av en människa <3
Kram på dig

Kjersti sa...

Massor med lycka till! Livet är som att dansa tango, två steg framåt och ett steg bakåt. Men det går hela tiden framåt. Varje litet steg framåt är en seger!

Kjersti sa...

Massor med lycka till! Livet är som att dansa tango, två steg framåt och ett steg bakåt. Men det går hela tiden framåt. Varje litet steg framåt är en seger!