Wok ala fru L

Så nära Thailand man kan komma utan att åka dit! Galet gott :)

Alltså detta är bland det godaste jag/vi ätit på länge! Kombon av kryddstarkt, krispiga grönsaker och nötter, mört kött och godaste sjögräsnudlarna, det fick i varje fall mig att gå igång! ;) Vi har ätit detta 5 ggr på 1 månad, så JA vi gillart om jag säger så! Eller ja maken äter ju inte nudlarna utan kör ris till. Vi har ätit woken både med lövbiff och fläskkött, två gånger har jag uteslutit nudlarna och tagit mer vitkål och morötter. Tror även att det är gott att köra på kyckling eller räkor! Ska prova det nästa gång! Jag skriver inte ut exakta mått på alla ingredienser...har ju mest höftat när jag lagat detta ;) Rätten är helt mejerifri!

Wok ala fru L                                     2 port

300 g strimlad lövbiff eller fläskkött
1 liten lök
2 stora vitlöksklyftor
morötter
vitkål
paprika (valfri färg)
2 tsk sambal oelek
1/2 dl ekologiskt jordnötssmör
1/2 lime, saft och skal
2 msk sockerfri soja
100 g sjögräsnudlar (1 port)
orostade och osaltade cashewnötter
kokosolja
salt och peppar

Börja med att skölja nudlarna ett tag under rinnande vatten.
Hacka sedan lök och vitlök fint. 
Strimla sedan vitkål, morötter och paprika. 
Stek på köttet i en wok eller traktörpanna i kokosolja. Salta och peppra. När köttet är genomstekt lägg över det på tallrik. 
Ha i lite mer kokosolja i pannan och fräs på lök och vitlök, ha sedan i vitkål och morötter. Låt allt svettas och få lite färg. 
Blanda i sambal oelek, jordnötssmör, limesaft/skal och sojan. Blanda väl, det kan bli lite klibbigt med jordnötssmöret men det "smälter" till slut.
Rör ner köttet samt nudlarna. 
Blanda och fräs på tills nudlarna inte är krispiga längre utan "följsamma".
Ha till sist i paprikan.
Servera woken med grovhackade cashewnötter!
ÄT och NJUT :)

Uteslut INTE nötter, för det är lixsom pricken över i:et :)

Lova mig att Ni provar detta! För Ni kommer INTE bli besvikna, tro mig! Och sjögräsnudlar är 1000 ggr godare än shiratakinudlar!

Här har Ni samma rätt utan nudlarna, precis lika gott det! Denna rätt har seglat upp som en av favvosarna hos mig! Skulle lätt kunna äta detta 2 ggr/vecka!
Nu: Promenad med gosig Ior <3

Kram C <3

Frulle

LCHF-bröd med salladsblad, ägg, citronmajonäs, räkor och tomat!

Jag tänkte jag skulle visa vad jag ätit till frukost, sedan jag blev drogfri!

Konstigt nog har det blivit ägg nästan varje dag, jag som inte gillar stekt ägg annars!

Tydligen så kan man ändra sig ;)

Här började jag med en grön smoothie och avslutade med tomat, mozzarella
och pesto...

Vissa mornar har jag druckit grön smoothie. Det mättar bra och är en fräsch start på dagen!

2 smörstekta ägg och champinjoner med gurka!

Men som sagt mycket ägg har det blivit!

Paprika-macka med en röra gjord på: Avokado, räkor och majjo!

Dessa godingar har jag också ätit...

Lite gräslök var väldigt gott till samt gurka och vindruvor.

En av favoriterna är: Stekt ägg toppad med smörstekt färsk eko majs och tomater!

LCHF-bröd med smör, ost och gurka/paprika. Ägg med majjo också!

Det blev en hel del mack-frukostar i början...

Jag gillar färgerna...

Stekt ägg med en röra av grön paprika och purjolök!

Väldigt gott och mäktigt!

Mascarpone blandat med vanilj, satsumas, blåbär och rostade mandlar, gott!

Ägg-monsieur kan man också kalla detta ;)

Stekt ägg med skinka, tomat och ost!

Sallad, avokado, bacon! Mums! Ibland har jag spenat istället för sallad
och tomat, gurka eller paprika till...beror på vad jag har hemma!

Detta hör också till en av favoriterna...salt, krämigt och krispigt! Me like :)

Som Ni kan se äter jag frukt, det har jag gjort varje dag sedan jag blev drogfri.

Det funkar alldeles utmärkt för mig och jag mår toppen!

Vill Ni att jag gör inlägg där jag visar exakt vad jag ätit på en dag? 

Hojta till i så fall :)

Kram C

Lite om det mesta

Idag känner jag mig låg och ledsen, kan inte riktigt sätta fingret på vad det är...det är väl bara en sån dag helt enkelt!
Det funkar bra med maten och jag har varit drogfri i 42 dagar nu, är så tacksam för det. Det är väl allt runt omkring som är det tuffa, att orka hantera livet utan drogen. Det är inte lätt alls, utan väldigt skrämmande och omtumlande. 
I torsdags var jag på mitt första OA-live möte (12-stegsmöte för sockerberoende) för första gången på över 7 år. Jag var nervös innan, svettades som en gris men mötet och gruppen var helt underbar. Så mitt mål är att komma iväg dit nu på torsdag igen!
I natt drömde jag om drogen och att jag åt. Sjukt verkligt var det, jag vaknade upp och kände fullständig panik...att jag typ förstört allt. Den lättnaden när jag insåg att det bara var en dröm! Så skönt!
Annars så tänker jag mycket på drogmat. Jag tänker på vad jag ska äta "om" jag återfaller. Jag fantiserar om hur det kommer smaka, konsistenser osv. Jag funderar på när jag kan få tag på drogen. Jag vet inte om detta är en del av processen, eller om det är en varningsklocka som ringer! Hmm, jag är i alla fall uppmärksam på att jag har dessa känslor och tankar nu. 
Jag ringde nyss en person inom OA, jättenervöst är det att ringa nya personer. Samtalet var jättebra och jag kände att vi klickade. Extra kul är det också att hon läser min blogg! :)
Nu ska vi dra och handla, sen blire köttbullar, blomkålsmos och gräddsås till middag!

Ta hand om er och TACK för att Ni finns för mig <3
Kram C <3

Lush tangerine + Jade wine

Jag tänkte att det var dags för lite andra inlägg än bara beroende inlägg. Så jag mjukstartar med nagellack! ;)

"Lush tangerine" 303, jag älskar namnet på detta lack!

Det första är ett härligt, höstigt orange lack från Loreal Paris. Ett krämigt och lätt-lackat nagellack som jag tycker passar ypperligt så här i hösttider. 

Tre tunna lager plus överlack räckte, för att slutresultatet skulle bli perfekt! 

Jag tokgillar den orangea färgen, den gör mig glad helt enkelt! Sen att jag passar in med alla höstlöv just nu, är ju inte illa pinkat ;)

 "Jade wine" 2063

Nästa nagellack är från en av mina favoriter: Depend, i serien Rouge sparkle...ett havsgrönt sandlack.

Under spisfläktens lampa...

Jag fullkomligt älskar dessa sandlack, det är så hållbart! Alla är helt inne i gel-lack, men detta mina vänner satt på i nästan 3 veckor och då vara det bara en liiiiiten skråma. Kan också tillägga att jag inte varit rädd om naglarna heller.

Jag gillar färgen och strukturen på de här lacken. Det är så läckert när resultatet blir skrovligt!

Det bästa är ändå att det räcker med 1 lager, sen är hela nageln täckt. Jag brukar dock dra på ett andra lager, för det tror jag gör att det håller längre!

Gillar Ni?!

Nu är det dags för fredagsmys och Idol! Jag hoppas Ni har en underbart mysig kväll med era nära och kära! 

Kram C <3

Griller i huvudet och känslostormar

Sjukdomen har de senaste dagarna försökt sätta griller i huvudet på mig. Rösten försöker på alla sätt och vis att få mig att falla, att få mig ur balans. Som tur är har jag en grym magkänsla och en enorm förmåga att lyssna på den rätta rösten i mitt huvud. Men det är otroligt jobbigt, när rösterna i mitt huvud slåss om uppmärksamheten. Det tar mycket energi! Då är det bra att jag kan bolla detta med maken, som för övrigt är fantastisk att prata med. Även fast han inte är en beroende person, så fattar han hur jag känner/upplever saker i sjukdomen. Och faktiskt så kan han flera gånger hjälpa mig bättre, än de i programmet som också är sockerberoende! 

För övrigt funkar det bra med maten, jag äter det jag ska men vissa dagar är det tufft. Det jobbigaste nu är alla känslor...som jag nu helt plötsligt ovilligt blir tvungen att känna och uppleva på riktigt. Ena stunden är jag glad, nästa stund gråter jag och sen blir jag okontrollerat arg för ingenting. Jag känner mig totalt utelämnad, utsatt och rädd i dessa lägen. Men jag vet att det kommer gå över, dessa känslostormar kommer bli mer stabila ju längre jag är drogfri.

Dag 34 är snart slut och det enda jag känner är total tacksamhet.
Kram C <3

En månad

Ja, så är det! En månad utan socker, eller 31 dagar om man hellre vill räkna det så. Har även i dag hittat en sponsor från OA, det känns skönt, tryggt och väldigt läskigt på samma gång. Jag har haft en ganska så tung vecka, med mycket jobbiga känslor. Nu kan jag ju inte längre äta på mina känslor, utan nu måste jag på riktigt känna dom.Vilket är jättejobbigt! Men tack vare OA, fina människor och kontakt med min inre röst så klarar jag det ändå. Jag måste hela tiden tänka "det går över" när det är som värst. 
Det finns mycket oro och rädsla inom mig, men jag försöker leva i nuet och vara närvarande. Jag har tillit till att allt kommer lösa sig, tids nog. 
Jag är så oändligt tacksam och stolt över mig själv, att jag fortfarande är drogfri. I tisdags var det grymt nära att jag återföll. Men jag vände mig utåt, bad om hjälp och gjorde bra val som ledde till att jag höll mig drogfri den dagen. 
Igår när jag ställde mig på vågen hade jag gått ner nästan 5 kg, min sjukdom var inte nöjd. Vilket har gjort att jag beslutat mig för att inte väga mig mer. Det spelar ju lixsom ingen roll, jag duger ändå...Jag behöver inte en specifik siffra för att bevisa det. Jag vet att det kommer provocera vissa men det skiter jag i, jag tar bara ansvar för mina känslor inte andras!
Jag är väldigt glad för att Ni fortsätter kika in här varje dag, trots dålig bloggande ifrån min sida. Jag lovar att det kommer bli bättring på den fronten, men det kommer dröja ett tag. Jag hoppas att Ni fortsätter kika in här ändå. 
Jag är stundtals väldigt trött, så all min tid går nu åt till att ta hand om mig.

Kram C <3

Skit-natt, Piss-dag

Natten till idag var fruktansvärd, jag trodde jag skulle dö. Kände mig så stressad, uppe i varv och hade sånt jäkla sug. Då i den stunden, då vill jag ha drogmat. Mackor med smör och ost. Jag hade halsbränna, svårt att andas och en panik som inte är av denna värd. Jag åt inget. Jag somnade av total utmattning tillslut. Phu, skönt!

När jag vaknade i morse hade jag tokont i magen. Mensvärk från helvetet, orka lixsom. Som om jag inte har nog med jobbigt ändå. Hela dagen har jag haft ont, än har det inte gått över trots knaprande av ipren och alvedon. Jag har mått illa, men jag klarade att äta hela min middag ändå.
Sen gick världen under när min OA-vän som jag lämnat över maten till, inte ville göra det längre. Tårarna rann och jag fick panik. Men det löste sig, så nu har jag en annan person jag kan sms:a min mat till. 
Vem tror ni somnade i soffan efter middagen? Japp, jag! Sov 2 timmar!!!!! Lär bli en hel vaken natt igen....Suck, att jag inte lär mig!

Kram C <3

Utmaningar

I dag fyllde min pappa år och jag har haft lite ångest inför det. Inte att han just fyller år utan att det kommer serveras fika, om vi åker dit. 
Vilket det gjorde, det var kladdkaka och vispad grädde (favoriten) trodde jag skulle avlida bara av att titta på kakan. Men jag överlevde,  jag hade innan vi åkt iväg...bestämt att jag tar med frukt och äter det. Vilket jag gjorde, kändes helt ok. Det jobbigaste var inte att inte få äta, utan att se fikat. Hmm, men jag vänjer mig. 
Har känt mig sur och ostabil även idag, ingen skön känsla alls. Jag klarade inte av att äta upp middagen, som var kalops med broccolimos. Kalopsen åt jag upp men moset gav mig kväljningar. Så jag fick ge upp. Det är som ett "lock" i halsen, när jag ska äta vissa saker tar det tvärstopp. Sjukt jobbigt...känns som att det inte finns så mycket som jag kan äta, utan att må illa. MEN jag accepterar att det är såhär nu, det är bara att gilla läget... för det kommer gå över! Huvudsaken är att jag är drogfri, sen att jag äter enformigt... ja, det gör ingenting!

Kram C <3 

Tycka-synd-om-mig

Större delen av lördagen präglades av att jag var arg, på sjukdomen. Sen tyckte jag jävligt synd om mig själv, för att jag inte kan äta som andra. Jag var helt förtvivlad där ett tag och blev så himla låg, av det där tankarna. Att det enda sättet att bryta det, var att ringa en OA-vän. Tänk att ett ynka litet samtal kan göra att det vänder. Det är fantastiskt! Efteråt hade de mesta av de dåliga känslorna/tankarna försvunnit, jag kände mig fri och mycket gladare!

Gjorde matlådor till maken igår, korv i ugn med pasta. Faaaan vad jag var sugen att bara ta en gaffel och ätaätaäta, av den där pastan...Men det gjorde jag inte. Tur att pasta plus andra livmedel står i en kasse i bilen. Japp, så är det. Min sjukdom är så stark att jag nu i början, inte klarar att ha vissa saker hemma i skåpen. Så pasta, knäckebröd, socker osv har maken ställt ute i bilen. För jag litar inte på mig själv just nu. Visst jag har klarat 19 dagar, men jag är inte stabil...inte någonstans. Är så tacksam att maken gör detta för mig!

I övrigt har jag inget jättesug efter maten, mer än känslomässigt. Vilket på ett sätt är skönt, för skulle jag få fysiskt sug/craving efter drogen...då är det skitsvårt att stå emot. Men tanke-sug är inte så kul heller, det är faktiskt jätte jobbigt. Därför väljer jag att lämna över mina tankar till vänner i programmet, via sms/telefonsamtal eller fb. Att jag vänder mig utåt med mina tankar, istället för att jag ska ha dom för mig själv. Det hjälper faktiskt! 
En dag i taget, fixar jag detta!

Kram C <3

Ps. Jag hoppas Ni har överseende med att jag, inte lägger ut bilder på det jag äter eller recept. Orkar inte det, utan lägger all energi på att "skriva av mig" istället. Hoppas det är ok! Ds.

Jag känner mig hudlös

Dag 17 är snart slut. Med andra ord har jag klarat en till dag utan socker. Det går faktiskt himla bra att äta det jag ska. Mycket tack vare en OA-vän som jag lämnar över min mat till via sms, 3 ggr/dag. Den lilla grejen gör att jag hållit mig drogfri. Jag kan inte säga att jag har något fysiskt sug efter drogen. Men jag har känslo-sug...Alltså att jag tänker på drogen, fantiserar och funderar på vad jag ska äta "om" jag återfaller osv. Detta är sjukt jobbigt...röda hund är ständigt närvarande! Inte bra! 

Det jobbigaste är ändå att jag känner mig så skör och hudlös. Jag har inte längre någon mur runtikring mig som "skyddar" mig. Nu är det bara jag mot världen, typ. Å det skrämmer mig något oerhört. Jag skulle nästan kunna säga att jag är ett nervvrak. Att jag mår lika dåligt nu som jag gör när jag är som mest nere i sjukdomen. Även fast jag är drogfri och i tillfrisknandet nu, det känns lite märkligt. 
Det är så mycket frågor, funderingar, känslor. Varvat med tårar, okontrollerade känsloutbrott och total nakenhet av själen. Jag har blivit medveten om att jag syns nu, allt jag gör och säger syns. Förr kunde jag gömma mig bakom drogandet, det kan jag inte nu. Så att vara drogfri just nu, är så långt ifrån rosaskimrande och gulligt du kan komma.
Men jag väljer ändå att vandra denna väg, för enligt mig finns det ingen annan väg för mig. Utan drogfriheten är jag vilse.
Och det kommer bara bli bättre, det vet jag.

Kram C <3