Sjukdomen har de senaste dagarna försökt sätta griller i huvudet på mig. Rösten försöker på alla sätt och vis att få mig att falla, att få mig ur balans. Som tur är har jag en grym magkänsla och en enorm förmåga att lyssna på den rätta rösten i mitt huvud. Men det är otroligt jobbigt, när rösterna i mitt huvud slåss om uppmärksamheten. Det tar mycket energi! Då är det bra att jag kan bolla detta med maken, som för övrigt är fantastisk att prata med. Även fast han inte är en beroende person, så fattar han hur jag känner/upplever saker i sjukdomen. Och faktiskt så kan han flera gånger hjälpa mig bättre, än de i programmet som också är sockerberoende!
För övrigt funkar det bra med maten, jag äter det jag ska men vissa dagar är det tufft. Det jobbigaste nu är alla känslor...som jag nu helt plötsligt ovilligt blir tvungen att känna och uppleva på riktigt. Ena stunden är jag glad, nästa stund gråter jag och sen blir jag okontrollerat arg för ingenting. Jag känner mig totalt utelämnad, utsatt och rädd i dessa lägen. Men jag vet att det kommer gå över, dessa känslostormar kommer bli mer stabila ju längre jag är drogfri.
Dag 34 är snart slut och det enda jag känner är total tacksamhet.
Kram C <3
8 kommentarer:
Åh va underbart att du känner att Pingvinen ger bäst stöd!! Ovärderligt att få stöd av de som står en närmast.
Kjaaaaam <3<3<3<3<3
O du jag gillar din fina röst o hejjar på den <3<3<3<3
Så härligt att ha en sådan man vid sin sida som hjälper och stödjer dig!
Håll ut min vän! Snart blir det bättre!
Kramar till dig! <3 <3 <3 <3 <3
//Lana
Jag upprepar: du äger! Jag är grymt imponerad av din vilja!
Kramar /M
Jag upprepar: du äger! Jag är grymt imponerad av din vilja!
Kramar /M
Heja! Du är så bra!
Vad härligt att höra att du och mannen kan prata och att du får bra stöd därifrån.
En dag i taget...
Kram Erika <3
Din styrka är makalös! Heja dig!
Kram igen,
anna
Heja heja heja! Du är bäst! Kram!!!
Skicka en kommentar