Större delen av lördagen präglades av att jag var arg, på sjukdomen. Sen tyckte jag jävligt synd om mig själv, för att jag inte kan äta som andra. Jag var helt förtvivlad där ett tag och blev så himla låg, av det där tankarna. Att det enda sättet att bryta det, var att ringa en OA-vän. Tänk att ett ynka litet samtal kan göra att det vänder. Det är fantastiskt! Efteråt hade de mesta av de dåliga känslorna/tankarna försvunnit, jag kände mig fri och mycket gladare!
Gjorde matlådor till maken igår, korv i ugn med pasta. Faaaan vad jag var sugen att bara ta en gaffel och ätaätaäta, av den där pastan...Men det gjorde jag inte. Tur att pasta plus andra livmedel står i en kasse i bilen. Japp, så är det. Min sjukdom är så stark att jag nu i början, inte klarar att ha vissa saker hemma i skåpen. Så pasta, knäckebröd, socker osv har maken ställt ute i bilen. För jag litar inte på mig själv just nu. Visst jag har klarat 19 dagar, men jag är inte stabil...inte någonstans. Är så tacksam att maken gör detta för mig!
I övrigt har jag inget jättesug efter maten, mer än känslomässigt. Vilket på ett sätt är skönt, för skulle jag få fysiskt sug/craving efter drogen...då är det skitsvårt att stå emot. Men tanke-sug är inte så kul heller, det är faktiskt jätte jobbigt. Därför väljer jag att lämna över mina tankar till vänner i programmet, via sms/telefonsamtal eller fb. Att jag vänder mig utåt med mina tankar, istället för att jag ska ha dom för mig själv. Det hjälper faktiskt!
En dag i taget, fixar jag detta!
Kram C <3
Ps. Jag hoppas Ni har överseende med att jag, inte lägger ut bilder på det jag äter eller recept. Orkar inte det, utan lägger all energi på att "skriva av mig" istället. Hoppas det är ok! Ds.
5 kommentarer:
Vilken fantastisk man du har som hjälper dig i din kamp! Det är klart att allt som kan få suget i dig ska bort från huset! :)
Jag kan också ibland få sådan tankar och tycka synd om mig själv att jag inte kan äta som "alla andra"....Men jag tror vi är många sådan känsliga personer!
Så härligt att sådana samtal kan vända dessa tankar!
Tänkte bara tjata en gång till: köp Krom och ät det! Hjälper bra mot sötsuget! :)
Kramar till dig vännen! <3 <3 <3 <3 <3
//Lana
Vilken bra idé att ha det utomhus! För i skåpen är det ju svårt... Jag kämpar jag också, men tror att jag är i någon förnekelse. Jag läser boken och funderar. Sen måste jag nog läsa igen. Men jag är rädd för svaren. <3
Du är jätteduktig!
Maken kom hem med whiskyfudge från Skottland som jag förstås (?) var tvungen smaka. Den första njöt jag av, lite söt kanske. Den andra gick snabbare ner, den tredje ännu fortare. Sedan började jag tjuva (för det var det jag gjorde) två åt gången...och sedan kom någon plötslig insikt att vad håller jag på med och sedan slutade jag faktiskt. Men det är fan inte lätt!!!
Så jag tycker att du är utomordentligt duktig som gör detta!
Många kramar/M
Klart att det är ok! Du ska fokusera på det viktigaste nu - dig själv! Du är jätteduktig och fantastiskt att du klarat 19 dagar hittills. Jag är imponerad! Jag borde också börja på "riktigt" nån gång... Ha en fin helg! Kram
Du gör ett fantastiskt bra jobb. Jag känner igen mig i allt du beskriver. Är fortfarande totalt hudlös inför andra människor och situationer. Men det blir bättre med tiden hoppas jag. Kram♥
Skicka en kommentar