Rätt nära

I natt fick jag drogsug deluxe, jag trodde faktiskt att jag skulle få en nervöst sammanbrott där ett tag. Jag var riktigt rädd att jag skulle pallra mig ut i köket och ta en smörgås...tur att jag inte gjorde det kan jag säga! Jag panik skickade i väg en status i en av grupperna på facebook, frågade om någon kunde ta ett samtal, klockan var 01 på natten. Någon minut senare svarade en person, att jag kunde ringa! Halleluja säger jag, det samtalet räddade mig från att återfalla. Men tänk så häftigt att en helt främmande människa, tog sig tiden att prata med mig mitt i natten. Vi känner inte varandra överhuvudtaget, har aldrig pratat förut men pga vår sjukdom så kan vi prata helt obehindrat hon förstod direkt vad jag menade och kände...Coolt om ni frågar mig! Efter det samtalet kunde jag somna gott....
Jag har ju varit rätt så förskonad från både tankesug och fysiskt drogsug, under denna tid jag varit drogfri. Men när det väl händer, maj gadd vad obehagligt läskigt det är! Jag har sån respekt för sjukdomen och jag vet att jag får inte ge efter, inte ens med en liiiiten tugga i dessa lägen. Då vet jag att det är försent...Då kan jag vara förlorad på obestämd tid, därför måste jag göra allt som står i min makt för att inte hamna där.
Det har sedan i fredags varit rätt tuffa dagar som jag inte kan gå in på vad, för det är privat. Men jag har somnat senare, haft svårt (trots tejpen) att komma till ro och somna. Jag har mått illa när jag ätit, inte blivit mätt på viss mat osv. Sen så är det otroligt psykiskt påfrestande att skriva den där lifestoryn, det river upp massa jobbiga minnen från barndomen. Sen så satt jag och skrev rätt långt igår på lifestoryn, sparade den (trodde jag) sen märkte jag idag att det jag skrivit inte alls var sparat....Gaaah, bara att skriva om antar jag!!!!!

Tack för att Ni finns <3
Kram C <3