onsdag 5 september 2012

Det här med dåliga val...

Jag har under en längre tid känt mig falsk, jag känner att min är blogg är falsk. För att jag inte är sockerfri och inte äter helt och fullt enligt LCHF. Samtidigt så har jag ju flera gånger skrivit att det är så, att jag inte äter LCHF som Ni andra gör. Jag kan lixsom inte sluta göra dåliga val, jag kan inte sluta köpa hem det jag inte ska äta, jag kan inte sluta äta det jag inte ska, jag kan inte.

Det handlar inte om karaktär eller att stå emot, Ni som är sockerberoende vet vad jag menar. Jag kan inte står emot suget, rösten, besattheten som tar över mig med sin fulla kraft. Jag vet vad jag borde göra, men jag gör det inte. Sjukdomen har nästlat sig in i mitt allra innersta, jag har tappat kontrollen. Det är omöjligt att stå emot, jag vet inte vart jag ska börja. Jag vet verkligen inte. Jag känner mig maktlös, tom och jävligt, jävligt ensam. Även fast jag vet att jag inte är det. Jag är långt ifrån ensam. 

Jag isolerar mig mer och mer, ringer inte folk fast jag borde. För jag orkar inte, jag orkar lixsom inte förklara hur det egentligen är. Hur jag egentligen mår innerst inne. Jag tillåter inte mig själv att göra bra val, val som får mig att vilja leva och vara lycklig. Jag väljer att leva i missär, jag väljer att låta min sjukdom ta plats i mitt liv. FAN, jag blir så upprörd att jag tillåter det.

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra. Mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden"


Kram C

13 kommentarer:

Längtan sa...

Många kramar till dig!

fröken nilssons kök sa...

Önskar att du hittar din väg!
Du förtjänar så att må ditt bästa :)
Kraaaam <3

monkan sa...

Svårt! Det här sockret är ett j-a gift!!! Det gör en lycklig, olycklig, glad, sur, vresig och snäll! Jag längtar efter det varje dag...
Jag tänker, tänk om du skulle ta hjälp av en kostrådgivare, LCHF förstås...som coach och någon som vet hur snedsteg kommer till osv. För det kan vara svårt när man är ensam om besluten, typ. Vi, vi sitter ju liksom bara vid tangenterna...
Lycka till!
Kram/M

Heléne sa...

Sockerberoende är ett jäkla skit och jag känner med dig som har svårt att bryta och komma tillbaka rätt! Vi har alla varit där flera gånger om och att bearbeta hjärnan tar otroligt lång tid och är en process. Det har jag förstått nu som först, efter 3 år. Innan erkände jag mig inte sockerberoende ens en gång, jag hade full koll. Eller inte.

Jag är inte heller helt lchf:are. Jag åt godis i lördags och lite igår. Man gör sina egna val. Om de är bra eller dåliga får man bestämma själv. Du är ärlig och hymlar inte i bloggen så döm inte dig själv så hårt!

Du är ute och slirar nu. Jag tror det är lit eså, i alla fall för mig själv, att jag måst ebli helt less på mig själv för att orka ta mig i kragen och styra upp maten och få ordning på torpet. Nu faller jag inte så ofta som innan, då var jag ur spår varje vecka och fortsatte äta lite skräp varje dag med tanken att äta bättre nästa dag.

Nu äter jag om jag vill ha eller om jag är sugen och jag får ta konsekvenserna av vad jag stoppar i mig. Jag ser dock till att NJUTA. Sen fortsätter jag äta som innan och glömmer det jag precis svalt. Jagmår inte bättre av att belasta mig själv med dåligt samvete och det gör inte du heller så ta det för vad det är nu, försök bättra till maten när du känner att kraft och ork är tillbaka. Sen drar du ett streck över detta. Ett tillfälligt gump på vägen. Fullkomligt normalt.

Många kramar!

ryskadockor sa...

Vet du, vännen, jag tror ändå att du är på rätt väg och tagit steget i rätt riktning! Du skriver ju om din sjukdom! Och det vågar inte alla sockerberoende göra! Fortsätt att kämpa! Vi är på din sida och ska försöka hjälpa dig med vårt stöd härifrån, från webben!
Och kom ihåg, det finns inga perfekta människor! Jag tycker det är bra att du är ärlig på din blogg! Vem vill läsa bara positiv, glänsande och perfekt skit?
Många kramar till dig från mig!
//Lana

Mitt liv som fru L sa...

Lana: Tack, vad snäll du är! Jag blir glad i hela kroppen av dina ord. Det känns bra att någon utifrån ändå tycker att jag inte är helt ute och cyklar...utan att jag tagit ett steg i rätt riktning! TACK <3

Ellerhur, vill vi läsa positiv, glänsande och perfekt skit så kan vi ta oss till "Matplatsens" blogg! hihi ;)

KRAAAAAAAAAAAAAM C

<3<3<3

Mitt liv som fru L sa...

Helene: Tack för att du påminner mig om att inte ha dåligt samvete eller att klanka ner på mig själv! Utan att det jag befinner mig i nu är normalt, att slira är normalt.
Du har så rätt i det du skriver!

Kram C

Mitt liv som fru L sa...

Monkan: Jag har tänkt tanken att söka mig till något liknande! Bara för att få en "push" i rätt riktning!

Kram C

ryskadockor sa...

Håller med, hi, hi ;):)
kram kram! <3 <3 <3

jennysvardag sa...

Jag håller med det alla andra har skrivit. Du har kommit lång bara att erkänna för dig själv. Det är ju jättebra. Sen kan man ju tänka hur lång tid tog det att vänja in dessa vanor och beroenden? Det börjar ju från att vi är barn. Inte konstigt att det är svårt att bli av med.
Vi stöttar dig alla som finns här ute på webben!
Jag måste säga att jag ibland också känner mig falsk. Matlagningen är jag väldigt duktig med, sällan slarv eller fusk. Men godis..... glass.... mina svaga punkter. Har så svårt att bara ta en. Men om jag inte tar någon alls så är det lättare, men du ska man klara det också... Svårt. Så jag tror att vi bloggvänner får hjälpa och stötta varandra. Man är inte mindre värd eller dålig för att man har detta beroende, besatthet, sug eller vad den är.
Kram till dig
Jenny

Mitt liv som fru L sa...

Jenny: TACK! Dina ord betyder mycket! Och som du säger vi får stötta varandra här på webben!Och TACK för ditt stöd som du ger mig!

KRAM C <3

Luiza sa...

Men finaste...
Vet du vad det bästa är?
Atyt du är medveten om det och stark nog att erkänna ditt missbruk. Det är ett första steg till att vilja ta emot hjälp.

Det kommer ordna sig, bara du vågar be om hjälpen hos dina nära och kära.
Och du är, precis som du säger, inte ensam.

Ring mig eller skriv några rader när helst du känner att du orkar, och du behöver inte förklara dig för mig =).

Massa kramar/
Luiza

Mitt liv som fru L sa...

Luiza: Love you, that`s it <3

Kram C