Jag har ju skrivit en massa inlägg om mitt beroende, om allt elände som denna sjukdom gör med en. Men häromdagen hände något stort, fantastiskt och helt jävla amazing. För första gången på säkert 3-4 år så pratade jag med en annan sockerberoende i telefonen. Jag lämnade ut mitt nummer till denna person, hen ringde, jag svarade. Helt galet, trodde att röda hund hade sånt grepp om mig. Men jag kanske får ta och ändra mig på den punkten! Hela samtalet var så bra, vi klickade och fick så mycket vettigt och bra sagt! Tänk vad detta 12-stegsprogram kan göra, tänk vilka människor som jag får prata med. De känner inte mig, jag känner inte dom. Ändå kan vi ringa varandra och allt känns så rätt, vi vet vad den andra menar/känner. För vi är eller har varit där själva! Visst är det fantastiskt?! Alltså Ni kanske inte alls fattar vad jag babblar om...Kan bara säga det att Fru L har tagit ett steg i rätt riktning...Mot tillfrisknandet av denna jävla sjukdom! Sådetså :)
Tack du som ringde, du vet vem du är <3
Kram C
17 kommentarer:
SÅ fint Catharina ! Det är ju jättebra att man kan ha stöd av varandra, kan ibland vara "lättare" när man inte känner varandra tror jag. Dessutom vet ni ju båda hur ni verkligen har det. Bra sätt att förstå och peppa varandra tror jag!
Önskar verkligen att att allt kommer gå bra!!
Stor kram & ha en härlig fredag!
<3
Åh va glad jag blir!!!
Känslan av att vara på rätt väg är underbar och det unnar jag dej hur mycket som helst!!
Kjaaaam <3<3<3<3<3
Ps. En riktigt Kjaaaam kommer snart Ds.
Tjoho!!! Underbart att höra! Fortsätt så och kämpa på! :( kram
Så härligt!! Bra att du tog steget! Jag tror jättemycket på att ha kontakt med någon som känner igen alla problem och tankar. =)Lycka till vidare nu! Kraam
Oj, va bra! Kul att höra!!
H:Lotta W
Tack ALLA fina! Era kommentarer betyder massor :)
Kram C <3<3<3
Vilket fint inlägg, jag känner mig hedrad.Kram♥
Men vad roligt att läsa!! Du kommer snart att må så mycket bättre snart! Stora kramar till dig!!
Rätt sorts stöd är jätteviktigt, det är ALDRIG bra att försöka kämpa ensam! Och du, varje promenad börjar ju faktiskt med ETT steg. Du har redan tagit flera steg på din promenad mot tillfrisknande. Stort lycka till!
Rätt sorts stöd är jätteviktigt, det är ALDRIG bra att försöka kämpa ensam! Och du, varje promenad börjar ju faktiskt med ETT steg. Du har redan tagit flera steg på din promenad mot tillfrisknande. Stort lycka till!
Är så glad för din skull vännen!
Tänker på dig ofta och önskar att du fick bli av med den där skiten.
Du kommer klara det här, det är jag helt säker på och låt det ta sin tid, det ska ju hålla resten av livet sen!
Gillar din blogg, det har jag ju skrivit förut men nu missar jag inte ett enda inlägg, väntar spänt på nästa färg på nagellack, nya recept och bilder från er!
I början av v 27 ska jag och mamma åka upp till Örebro och hälsa på min moster som har sommarstuga inte långt från Frövi. Hinner du ses? Vore så roligt!
Många kramar :)
Åh, vad glad jag blir för din skull. Det är en sådan oerhört känsla att få prata med någon som vet hur man känner (oavsett orsak). När jag och min man var ofrivilligt barnlösa lärde jag känna tre andra tjejer som var i precis samma situation och så här i efterhand har jag förstått att de hjälpte mig massor i de jobbigaste situationerna.
Hoppas ni kommer att prata med varandra igen.
♥♥♥
Caritha: Du ska känna dig hedrad <3
Kjersti: Tack! Håller med dig i det du skriver!
Maria: Tack! Gud så glad jag blir att du tycker om min blogg så mycket...att du väntar på varje nytt inlägg :) Självklart ska vi ses <3
Erika: Tack vännen! Visst är det, håller med! Man behöver lixsom aldrig förklara sig, för de vet hur där är/känns redan! Vi har redan talats vid en gång till :) <3
Kram till er ALLA <3<3<3
C
Angelica: Det tror jag med! Allt går åt rätt håll :)
Kram C <3<3<3
Underbart att höra! :)
Dahlium: Tack och välkommen hit!
Kram C <3
Va HÄRLIGT :)
Skönt för dig att du hittat något som hjälper dig i ditt beroende!!
Ett steg i taget :)
Kram
Skicka en kommentar