onsdag 15 augusti 2012

Hur är jag?

Jag tänkte fortsätta på mitt förra inlägg där jag förklarade vad ett beroende är. Jag har nämligen märkt att det är många bloggare och andra som skriver att de är sockerberoende, men när de i själva verket har ett felbruk. Många tror att bara för att man äter mycket socker så är man automatiskt sockerberoende, så är det ju inte. Jag har tex felbruk med alkohol, men jag kan när helst jag vill sluta. Men med socker har jag kontrollförlust och vill ha mer, mer och MER. 

Och sen vill jag klargöra en annan sak, det är inte mängden av "drogen" som avgör hur sjuk du är i  ditt beroende. Utan det är hur du och din kropp reagerar negativt på intagandet av drogen. Jag behöver tex inte mycket för att vara nöjd/tillfredsställd. Det kan räcka med några rutor choklad, ett glas saft, nån näve chips, en macka. Medans andra vräker i sig mängder med socker/mat, de hetsäter. Jag är inte mer eller mindre sjuk än den personen. Vi beroende hittar alla olika sätt för att få den optimala kicken av vår drog och för att känna tillfredsställelse. Och vi har alla olika beteenden som kickar igång oss. En del hetsäter, en del svälter sig, en del övertränar, en del spyr, en del överäter.

* I perioder äter jag inget mer än middagen, alltså jag svälter mig själv. Och jag kan ärligt säga jag känner ingen hunger. 

* Jag går på kalas för att äta, inte umgås.

* Jag vill veta allt om maten om människor i min omgivning varit bortbjudna.

* Jag vill helst laga mat själv, inte med någon annan. 

* Jag undviker familj och släkt för att jag inte vill att de ska se mig tjock.

* Jag tänker på mat 24/7

* Jag kan planera i veckor för ett kalas som jag ska baka eller laga mat till. Jag får en kick av det.

* Med min man är jag helt och hållet ärlig med mitt beroende och det har jag ALLTID varit. 

* Mina största laster är: choklad, chips, saft/cola, bröd i alla former, potatis.

* Jag otroligt osocial i min sjukdom.

* Jag är ofta rädd och känner en oro inom mig, ett stort obehag.

* Jag känner ofta att det är för jobbigt att leva, ibland vill jag dö.

* Jag unnar inte mig själv glädje, gör jag något bra får jag ångest. Den "onda" sidan av min sjukdom tillåter inte att jag ska vara stolt eller glad över något jag gjort.

* Jag har svårt att glädjas åt andra, då blir jag avundsjuk och mitt ego lyser igenom. Det gäller inte alla människor i min omgivning.

* Jag har på något sätt förlikat mig själv med att jag alltid kommer må dåligt. Jag är inte värd något annat. 

* Om jag slängde all mat för att jag bestämt mig för att jag ska bli sockerfri...Om jag sen senare får sug så skulle jag utan problem gräva efter mat i soptunnan och äta det. 

* Ett annat utlopp som ger mig kickar är att inte tillåta mig själv att sova.

* Jag har stora problem att orka med att sköta min personliga hygien, jag avskyr att ta på min kropp när jag tvättar mig.

* Jag skäms över min dåliga hy.

* Jag har stora problem med svettningar, svamp i underlivet, och vax i öronen. 

* Jag unnar sällan mig själv, kläder, klippning, allt som har med utseendet att göra. Jag tycker det känns onödigt. 

* Jag kan få hjärtklappning och ångestattacker vid stark oro. 

* Jag är livrädd för att bli lycklig, för jag har aldrig varit det fullt ut och det skrämmer mig. 

Det är är bara några av de tankar som jag har i mitt huvud dagligen. Alla dagar är inte svarta, vissa dagar är den riktiga Catharina framme. Mitt riktiga jag kommer i små solglimtar, men alltid så rinner det där mörka igenom = min sjukdom. 

Är det någon som känner igen sig?

Kram C

7 kommentarer:

Luiza sa...

Men jisses...hjärtat vilka mörka tankar du har inom dig.
Du är lika mycket värd som alla andra, glöm aldrig det.

Jag önskar det fanns något jag kunde göra , men kan inte...
Vill att du ska veta att jag ff finns för dig, om du vill och orkar, är det bara att höra av dig.

Finaste vännen. Du är UNDERBAR, och det säger jag inte för att vara snäll. Jag menar det av hela mitt hjärta.
Många kramar

Mitt liv som fru L sa...

Luiza: Det sjukdomens negativa sidor jag skrev ner, så är det tyvärr :(

TACK för att du finns <3
Lots of LOVE <3
C

ryskadockor sa...

Jag önskar av hela mitt hjärta att det mörka hemska monstret som kommer fram ska begravas djupt djupt inom dig!
När jag läser dina inlägg så ser jag den fina ljusa Catharina! Önskar att den "tas fram" oftare!
Men jag tycker det är bra att du skriver om det, formar dina tankar i form av text! Det är kanske det rätta steget i den rätta riktning?
Varma varma kramar till dig vännen!
Lana

Slottets lilla värld sa...

Bra beskrivet!
Känner igen en del av det, ska läsa fler inlägg sen, nu måste jag göra mig i ordning för jobb...

Ha det bäst, tryck bort det svarta och kom fram! <3

Mitt liv som fru L sa...

Ryska dockor: Jag blir så glad för dina ord, om du bara visste! Sitter faktiskt här med tårar i ögonen...
Håller med dig, att skriva är väldigt bra för mig, då släpper tankar i huvudet och jag kan slappna av!
Love <3

Slottets lilla värld: Välkommen hit till min blogg! Tack för dina ord!

KRAM till er ALLA <3
C

Eva sa...

Oj vad mycket jag känner igen mig i! Skillnaden är nog mest att jag aldrig har satt ord på mina tankar/känslor på samma sätt. Det var både skrämmande och på samma gång tröstande att läsa. Skrämmande för att så mycket stämmer hos mig också, även sånt jag inte ens erkänt för mig själv innan och tröstande att veta att man inte är ensam. Man kanske inte är så konstig som man alltid har känt sig... :)
Tack för att du vågar dela med dig!

Mitt liv som fru L sa...

Eva: Jag förstår att det kan kännas skrämmande, det gör det för mig också när jag läser det jag skrivit. Vi är inte ensamma om detta, vi är fler än vi tror som lider av detta...Det är en tröst faktiskt! Tack för din kommentar, det värmer!

Kram C