10 saker Ni inte visste om mig

1) Jag klipper bara mitt hår en gång om året.

2) Mina favvo perenner är: Funkia, stäppsalvia och nävor.

3) Jag solar nästan bara på våren, på sommaren blir det för varmt och jag bränner mig lätt. 

4) Mina favvo färger på nagellack är: Rosa och lila i alla möjliga nyanser.

5) För att vara Lchf-are så äter jag väldigt lite ägg.

6) Jag gillar att tvätta, minimal arbetsinsats ;)

7) Jag blir stressad av fågelkvitter, förstår inte alls de rogivande med det. Tror det där är åldersrelaterat, hehe ;)

8) Jag älskar att äta bär med ovispad grädde.

9) Jag är jämt ironisk, både när jag skriver och pratar.

10) Jag är rädd för grävlingar.

Kram C

Mumsig röra

Len, god och gudomligt god och enkel röra! 

Jag fullkomligt älskar röror, så när jag läste på Erikas blogg om en avokado & räkröra hon gjort...Jadå rann det till i Fru L:s mungipa kan jag lova ;) 
Jag vet inte hur många veckor avokadon varit dålig på vår Ica, antingen har de varit för mjuka eller stenhårda. Ni må tro att jag har gått runt och svurit i affären...Men i lördags då hitta jag i allafall ekologiska stora fina, perfekt mogna avokados...Jag blev något glad kan jag säga ;) 

Avokado & räkröra                          4 port

3 avokado
150 g skalade räkor
1/2 dl majonäs
citronsaft
salt o peppar

Mosa en avokado och blanda med majonäsen. Skiva det övriga avokadorna i kuber, hacka räkorna grovt. Blanda allt och smaka av med citronsaft, salt och peppar!

Det som gör röran så god är att en del av avokadorna är mosade,
medans de andra är skurna i bitar! Det blir så gott :)

Jag åt röran till en kall omelett, som jag inte fick med på bild tyvärr. Denna röra passar till så mycket: På en macka/knäcke, omelett, wrap, till lax eller annan fisk, som dip till ostchips, som tillbehör till en sallad. Det är bara fantasin som sätter stop :)
Tack Erika för receptet! 

Jag säger bara provaprovaprova :)
Kram C

Jag är "inne"

Essie Blanc

Enligt Sofi Fahrman är vitt nagellack sommarens färg! Känns kul att jag för än gångs skull följer modetrender och är sådär hippt "inne" ;) 
Även detta lack var lätt att pensla på, två tunna lager och nageln blev fin!

Det kanske inte är mitt favvolack, men det kommer nog åka på både en och två gånger till ändå! Det blir lättare och lättare att måla naglarna också. Första gången var ingen hit, det var tamitusan nagellack överallt! Haha :) 

Nu ska jag ta en dusch! I morgon får Ni veta 10 nya saker om mig, håll utkik :)
Kram C

Glassiiiiiiigt

Bananglass med smak av mandel! Älskar servetten :)

Här där jag bor är det inge vidare väder idag. Det blåser och regnet fullkomligt vräker ner...Gillar inte, vill ha sol och värme! I helgen när solen sken och det var sådär härligt varmt, provade jag att göra en bananglas ala Paleo style från Under vårt tak. Den blev så god och smakade verkligen som riktigt glass! Ni som har barn och inte vill ge era barn glass med tillsatser i, se hit! :)

Bananglass                             4 port

8 st bananer 
2 msk kokosmjölk 
3 stora klickar med mandelsmör 

Skär bananerna i skivor, frys i minst 4 timmar men helst över natten. Mixa bananerna i en matberedare tills det blivit kornigt.

Tillsätt kokosmjölk och kör tills det blir en glassig smet av alltihopa!

Ser Ni hur bananen blivit till en alldeles krämig och god glass, helt galet!

Ha i mandelsmör och kör tills att blandat sig. Servera i fina glas eller skålar, toppa med mandelspån och lite hallon :) Jag gjorde mitt recept på 3 bananer, 2 msk kokosmjölk och en rågad vanlig matsked mandelsmör, till 2 portioner. Prova detta Nu!

Krämig, god och nötig glass....perfekt en solig
sommardag :)

 Kan det bli godare? Jag tror knappast det, nästa gång ska jag prova att göra samma recept fast byta ut banan mot hallon...Borde ju funka det med!

Kram C

Ljummen sallad och ett tips!

Det fick bli en liten paus ifrån bloggandet i helgen, ibland behövs det! Vi har grillat både lördag och söndag, gaaalet gott säger jag bara ;)

På lördagen blev det perfekt grillad fläskkotlett med en marinad gjord på olivolja, liquid smoke och citronskal. Hemmagjord fettig bea ;) och favoriterna zucchini och paprika! Både jag och Pingvinen diskuterade varför vi inte äter bea oftare...får bli ändring på det ;)

Dagens tips: Om Ni har bea över från gårdagen, ta en klick creme fraiche och rör runt så blir såsen som ny igen! 

Som ny, fast kall ;) Ignorera de slabbiga kanterna på skålen, hehe!

På söndagen ville jag göra en ljummen sallad till middagen. Jag fyllde ett fat med ruccola sen grillade jag tillbehören...

Somrig, fräsch och underbart god ljummen sallad...

...tomat, majs, zucchini, rödlök, paprika och kyckling. Allt är marinerat i olivolja, sockerfri tacokrydda och liiite honung (nya favvon) När allt var grillat skar jag upp allt och la ovanpå ruccolan, jag hade även på avokado och bea från gårdagen! Jävlar i havet vad gott det var, Ni måste prova detta!

Både rödlök och zucchini blir ju sådär härligt klistrig och god, när de grillas! Älskart! Denna sallad kommer jag göra igen, varsåsäker :) Nästa inlägg blir ett glassigt inlägg ;) Håll utkik! 

Vad har Ni ätit för gott i helgen?
Kram C

10 saker Ni inte visste om mig

1) Jag gillar inte trånga utrymmen. Har på senare år utvecklat en form av fobi mot det.

2) Jag kryddar alltid maten med svartpeppar, jag gillar inte vitpeppar-smaken.

3) Julen är något som jag skulle kunna tänka mig att hoppa över. Det innebär bara stress, dåligt samvete och tjuriga miner...

4) Jag har aldrig varit på Gotland, men vill åka dit...främst för att plocka sten och snäckor ;)

5) Jag gillar att se på längdskidor, skidskytte och ishockey. All annan sport intresserar mig inte.

6) Mina favvo-örter är: Timjan, dragon, basilika och oregano. 

7) Jag säger "jag älskar dig" till min Pingvin flera ggr/dag. Vissa anser att det är att missbruka orden, men det tycker inte jag.

8) Jag tycker inte om att plocka ur diskmaskinen, men att plocka i går bra!

9) Jag ligger alltid och sover på sidan.

10) Jag skulle nog aldrig kunna sluta äta kött.

Kram C

Jag planerar inte, jag ska ju ändå dö

Jag tänkt på en sak, att jag sällan planerar mitt liv. Drömma och önska kan jag göra, men just planera det gör jag inte. Det tror jag bottnar sig i mitt beroende, jag vet lixsom inte om jag lever i morgon. Varför planera då? Ett tag så trodde jag inte att jag skulle överleva min 30-års dag. Någonstans runt 28-29 så kände jag att mitt liv är nog slut nu. På riktigt kände jag: nu har jag levt klart. 
När jag tänker tillbaka på det så blir jag rädd. Samtidigt vet jag att en beroende-sjukdom leder till döden om man inte gör något åt den. Att vara sockerberoende är som att långsamt ta livet av sig, medans för en narkoman kan livet var över på några sekunder pga en överdos. Ibland önskar jag att jag var narkoman, så att jag på ett snabbt sätt kunde göra slut på lidandet. 

Trots att jag har all fakta, all kunskap och envisheten...Så väljer jag ändå att fortsätta droga. Jag vet vilka jag ska ringa. Jag vet vilka som kan få mig på rätt väg. Jag vet att det finns både telefonmöten och livemöten att gå på. Jag vet att jag kan om jag vill. Jag vet att jag kommer må bättre, även om det kommer bli tufft. 
Ändå så stretar jag emot, jag hittar ursäkt på ursäkt hela tiden. I stället för att bara göra. Ibland har jag lust att ruska tag i mig själv och skrika:"Gör något då för fan, ring NÅGON, släng ut skiten, sluta ät".
Men det är som att jag är avstängd, avtrubbad och inte vill höra. Jag börjar få panik över allt som jag missat pga den här sjukdomen. Hur mycket jag håller tillbaka, hur lite jag faktiskt lever. Jag lever inte ens livet halvfullt, inte ens i närheten av det. Jag är verkligen ett exempel på att sjukdomen bli värre, om man inte gör något åt den. Jag är en spillra av mitt forna jag. 

Jag behöver sluta vara rädd, för det är där problemet ligger. Jag är rent ut sagt skiträdd för att stå upp för min sjukdom bland familj och släkt. Jag är rädd för att säga:"Jag är sjuk, jag kan inte hantera mitt ätande, jag missbrukar mat". Även fast jag tror att vissa faktiskt vet eller anar, så är jag rädd för att just säga orden. Jag är också rädd för att inte bli tagen på allvar. Att ingen bryr sig, att ingen försöker hjälpa mig, att ingen ger mig stöd.
Sen är jag rädd för vem jag blir utan maten, utan sockret. Vem blir jag då?
Ska rädsla hindra mig från att bli frisk och leva ett värdigt liv? 

Kram C