Krig

Precis så känns det i mitt huvud, som att det är krig. Det är totalkaos och röda hund och blåa hund bråkar, jag vet inte vem jag ska lyssna på. Vet om jag kan lyssna på någon av dem. Tänk dig att ha tinnitus, ett jävla pipande i örat hela tiden exakt så känns och låter det. 

De senaste 2 dagarna har jag knarkat socker riktigt jävla ordentligt. Hela jag känns dimmig, jag kan inte tänka klart och hjärnan skriker efter mer. Röda hund är väldigt tydlig med vad den vill, den har ett uppdrag som måste fullföljas, att jag till varje pris ska äta. Men egentligen så vill jag inte, jag vill inte. Det är inte gott med godis, bröd eller chips längre, det smakar fan så äckligt. Men jag kan inte sluta äta det. Jag blir så förtvivlad och frustrerad på mig själv, även fast jag vet att jag inte kan rå för det. Jag har en beroende sjukdom, en hjärnsjukdom. 

Men jag kan välja annorlunda, jag kan göra ett aktivt val varje dag. Droga eller inte droga. Det är bara det att begäret är så stort. Min sjukdom vill ha mer och det är nu. Jag kan inte stå emot, jag känner mig totalt maktlös. Jag vet inte hur jag ska förklara för att Ni ska förstå. Vissa kan säkert tycka att jag "skyller" på sjukdomen, att jag inte försöker tillräckligt. Tro mig, det gör jag. Rösterna, suget, kraften den kan jag inte stå emot.  Den kraften är starkare än mig själv, den kan jag inte råda över. Jag vill, men jag kan inte. Det här känns omöjligt, totalt omöjligt. Jag vill bli fri, jag vill bli frisk, jag vill känna igen. Jag vill leva, på riktigt. 
Om jag ska vara ärlig vet jag inte om det någonsin kommer att ske, och det gör mig ledsen och bedrövad. Jag vill inte vara fängslad och fast i det här, jag vill kunna ta ett enda jävla andetag utan att det ska stocka sig i halsen. Jag vill till fullo kunna njuta på riktigt, inte bara lite halvdant som jag gör nu. 

Jag vill vara fri.

Kram C

Fortsatt tungt...

Jag har riktigt tappat sugen på allt, verkligen allt. Livet känns ohanterligt, jag vill inte dö det vill jag verkligen inte...Men att leva såhär det är inte ett liv. 
Hela min vakna tid går åt till att göra ingenting, jag orkar inget annat än att laga mat eller gå på toa. Jag är så orkeslös och mentalt trött att jag vet inte längre...Jag har knappt varit utanför dörren denna vecka, inte ens hämta posten orkar jag. Jag går här inne i mina skitiga kläder, fettigt hår, och orakade ben...Vad har det blivit av mig? Catharina, var är hon? Jag kan tala om att hon är jävligt långt borta...Om hon ens finns kvar...

Videon ovanför är från dansprogrammet "So you think you can dance". Dansen handlar om beroende, killen spelar "drogen" och tjejen försöker slita sig loss och bli fri. Tänk att rörelser kan förmedla så mycket...Jag såg den igår och jag grät, jag grät som ett barn. För att det var på pricken likt hur det är att leva med ett beroende. Den ständiga dragkampen och längtan efter att bli fri...

Kram C

När röda hund har checkat in...

...Ja så ser det ut för mig just nu. Röda hund (sjukdomen) har slagit sig till ro ordentligt i mitt liv. Röda hund tar stor plats, den vräker ut sig i min soffa och puttar ner mig på golvet. Den sitter på min axel och gläfser ord som jag inte vill höra men som jag inte kan låta bli att ta åt mig av. 
Röda hund klänger sig fast vid mig som en igel, suger livet ur mig. Röda hund är krävande, elak och  kontrollerade. Röda hund är missunsam, girig och svekfull. Röda hund har flyttat in, han/hon har slagit sig till ro på min övervåning. 

Röda hund vill att jag inte ska äta.
Röda hund vill att jag ska äta, speciellt det jag inte ska.
Röda hund vill att jag handlar hem det jag inte ska.
Röda hund vet att jag inte kan stå emot frestelser.
Röda hund vill inte att jag duschar eller tar hand om mitt yttre.
Röda hund tycker inte att jag ska sova.
Röda hund tycker att jag ska sova.
Röda hund säger att jag inte förtjänar att umgås med andra.
Röda hund ser till att jag får ångest och dåligt samvete om jag gör det.
Röda hund säger att jag inte ska ringa någon.
Röda hund säger att jag inte ska svara om det ringer. 
Röda hund säger att jag inte orkar gå med I.
Röda hund säger att ingen vill umgås med mig.
Röda hund säger att jag är korkad som tror att jag kan ta körkort.
Röda hund vet vad som gör mig ledsen.
Röda hund tycker att jag är värdelös.
Röda hund tycker inte att jag ska lyssna på någon annan.

Kram C

Hur blir jag? Hur känns det?

Jag tänkte förklara hur det känns att ha sug/abstinens efter socker, hur sockerkicken känns och hur  jag mår efteråt när min kick lagt sig. 

När jag har sug efter socker blir jag väldigt rastlös och nipprig. Det känns som att hjärtat fladdrar lite som det känns när en mamma känner sitt barn i magen för första gången. Ibland kan det nästan synas på halsen hur pulsen slår snabbt. Jag får svettningar fast jag är iskall på nästippen, hårbotten, nacken och ryggen.
Jag blir torr om läpparna, blicken flackar och det känns som att varje hårstrå på huvudet värker. En del har beskrivit det som tandvärk i hela kroppen...men jag tycker att det är mild beskrivning. 
Har suget verkligen slagit till går det absolut inte för mig att tänka klart. Det är som att jag är i min lilla värld, i en glaskupa. Det enda jag ser och hör är SOCKER. 

När jag sen får min drog då infinner sig ett lugn i mig, en skön tillfredställelse. Allt känns kul, bra och härligt. Man känner sig oövervinnerlig och stark. Denna känsla brukar vara sisådär 5 minuter.

Efter mina 5 minuters high mår jag skit, har ångest, är arg på mig själv. Jag klankar ner på mig själv att jag åt den där chokladbiten, fast jag bestämt att jag inte skulle. Jag känner mig värdelös, smutsig och äcklig. Och det ända som får den känslan att försvinna är att ta mer, mer och mer socker för att lindra smärtan och ångesten.

Och sådär går det runt, runt, runt. Never ending story.

Sen kan jag säga att många tror att vi sockerberoende äter för att det är gott, för min del är det världens största lögn. Jag kan säga att jag tycker inte choklad, saft, chips, bröd, potatis, pasta, fikabröd är speciellt gott. Jag kan till och med stå i affären och inte vilja ha något, för jag är inte sugen, för allt smakar ändå skit. Men trots det köper jag, för att jag vet att när jag kommer hem så måste jag ha. Jag är så trött på allt vad socker och kollisar heter, jag bara spyr på det men ändå kan jag inte sluta. Det är väldigt frustrerande kan jag säga. Det blir ett jävla virr varr av kaos i huvudet, en känsla av rejäl desperation inombords. 

Det är bara så enkelt att vi beroende har alla hittat vår optimala drog som tillfredställer vår sjukdom, den drogen som får oss att slippa känna smärta inuti och för en sekund slippa känna ett endaste jävla dugg. 

Kram C

Laxröra!

Dag 3, dårå det börjar blir tungt inte bara i huvudet utan suget blir värre :( Men jag härdar ut som den envise jävel jag är ;)
Jag hade väldiga problem att somna i natt, tror jag kollade på klockan sista gången vid 05. Nästa gång jag vaknade var klockan 13.45!!!!! Galet! men jag behövde väl den där sömnen...I var glad i allafall, han är en riktig sovhund, jag tror sjutton han skulle kunna sova 24/7 om han fick bestämma!
Igår var vi som sagt och handlade lite gott som jag var sugen på, så till frukost blev det laxröra med avokado, lite räkor och tomater! Fräscht och gott!


Laxröra   2 port


2 bitar lax c:a 250 g
1 rågad msk creme  fraiche
2 rågade msk majonäs
salt o peppar.


Sätt ugnen på 200g, salta och peppra laxen lägg i en ugnsform. Tillaga laxen i ungefär 15 minuter. Ta ut och lägg laxen på ett fat så svalnar den snabbare. När laxen är någorlunda kall mosar du den lite lätt med en gaffel, ha i creme fraichen och majonäsen, rör ihop, klart! Jag använder alltid en vanlig matsked när jag blandar såser eller kryddar, inte sån där matsked från en måttsats. Så tex i den här röran blir det ganska mycket mer av creme fraichen och majonäsen när jag tar en vanlig matsked. Så Ni vet ;) Ända gången jag använder måttsatsen är när jag bakar, annars höftar jag mest!