10 saker Ni inte visste om mig

1) Jag snarkar när jag sover, i allafall enligt Pingvinen...tydligen ganska så högt också.

2) Både min vigsel och förlovningsring är i vitt guld.

3) Jag är 1.72 lång.

4) Mina favvo-blommor är: Tulpaner, blåklint, prästkragar och förgätmigej.

5) Jag är duktig på att sjunga.

6) Jag har piercat näsan två gånger, men bägge gångerna har det blivit infekterat :(

7) Jag avskyr att gå till tandläkaren, eller läkare överhuvudtaget...

8) Jag gillar inte ingefära och koriander.

9) Vår hund I heter Ior, precis som åsnan i Nalle Phu.

10) Jag är dagligen rädd för att någon närstående ska dö.

Kram C

Quesedillas ala LCHF

Frasig och god! :)

Hittade ett recept på quesedillas hos Angelica, faktum är att jag aldrig ätit förut. Vare sig på LCHF-vis eller på vetetortilla...Det blev faktiskt förvånansvärt gott, jag tycker ju de flesta LCHF-bröd smakar typ disktrasa. Det är lixsom svårt att få till det där riktigt crunchet, som man får med bröd gjort på vetemjöl. 

Quesedillas                        2 port

2 stora ägg
25 g smält smör
1 msk grädde
1.5 msk fiberhusk
1 msk pofiber
salt

Sätt ugnen på 175 g. Vispa ihop alla ingredienser med elvisp, låt svälla 10 minuter. Klicka ut smeten i två högar på en plåt med bakplåtspapper. Lägg plasfolie över och kavla ut till tunna cirklar. Grädda i varmluftsugn ca 10 minuter, tills den börjar bli lite brun i kanterna. Ta ut och låt svalna lite.

Fyllning

Kycklingkött
spenat
riven ost
tacosås

Jag hade på tacosås först, sen lite riven ost. Efter det kyckling, spenat och riven ost igen. Stek i smör i stekpanna på låg värme, på bägge sidor. När quesedillan är klar, skär den i lagom stora bitar och servera med sallad! 

Ser Ni hur osten smält? Fan såå gott! Detta ska jag äta igen...Prova detta mina vänner! Jag tror inte Ni kommer bli besvikna!

Kram C

Fru L tipsar, solnedgång och motion!

Passa på att köp färsk spenat när det är bra priser! Denna stora påse köpte jag på vår Ica för 15 pix! Om Ni inte hinner använda allt innan bladen blivit lite vissna, stoppat i frysen. Perfekt att ha till soppor, grytor, gratänger, fyllningar...Ja, till det mesta faktiskt ;) 

Hemmagjord majjo och ghee

Gör egen majjo, då vet du säkert att vad den innehåller eftersom det är du själv som styr! I min majjo har jag i äggulor, dijonsenap, citronsaft, neutral olja, salt och peppar. Jag provade att göra ghee häromdagen, det funkar jättebra att steka med...Man slipper "spottet" som det annars blir av vanligt smör. Kika in hos Maria för att se hur man gör ghee, jag följde nämligen hennes recept. Dock tog det bara 25 minuter för mig innan det var klart! Trots att jag hade plattan på lägsta...

Solnedgång i Sverige kan också vara fin...Fotot är taget ifrån vårt uterum! Idag har jag gått två långa promenader (för att vara trötta jag) först gick jag och I en rask promenad på 30 minuter på eftermiddagen. Sen på kvällen joinade Pingvinen oss på en 25 minuters promenad. Känns skönt att se att jag orkar, även fast det inte är några långa sträckor jag går. Här kör vi babysteps med motionen! Bättre det än inget alls!

Kram C

Ps. Som Ni märker går det sådär med mina sovrutiner...Ds.

Godaste pajen jag lagat

Kycklingpaj! Mums :)

Så var det F R E D A G! Som jag gillart :) Bästa dagen på hela veckan, eller så kanske torsdagen är bäst...för då vet man att det är 3 härliga dagar som väntar! Innan jag glömmer: Inlägget med Paleo-sconesen råkade jag klicka bort (fru L klåfingrig) så hojta till om Ni vill ha receptet eller så går Ni inte på Marias blogg, det var ju där jag hittade receptet!

I onsdags gjorde jag en såinibängengod kycklingpaj så Ni anar inte! 

Pajdeg 

2.5 dl mandelmjöl

1 msk pofiber

1 msk fiberhusk

50 g smör

1 ägg

1 tsk salt

22 cm rund form + smör

Fyllning

3 dl tillagat kycklingkött

1 liten gul lök

1 liten rödlök

1 dl purjolök

10 cm zucchini

2 dl riven ost

smör

salt o peppar

Äggstanning

3 ägg

1.5 dl grädde

1 dl creme fraiche

2 msk fryst gräslök

1 tsk fryst chili

chicken steak krydda (Santa Maria)

salt o peppar

Sätt ugnen på 200 g och smörj formen. Tjoffa i alla ingredienser till pajdegen i en matberedare, kör  tills allt gått ihop sig till en deg. Den ska vara ganska så lös. Tryck ut den i formen och förgrädda i 7-9 minuter. Skär undertiden gul lök, rödlök och purjolök i tunna halvmånar. Skär zucchinin och i ganska så små kuber, gör likadant med det färdiga kycklingköttet. Stek på alla lökar plus zucchinin i mycket smör länge, minst 15 minuter, salta och peppra. Saltet gör att löken inte bränns lika lätt. Den långa tillagnings tiden på lökarna gör att de blir karamelliserade, vilket är ubergott. 

Sen i med kycklingköttet och blanda runt och fräs på en liten stund till. 

Häll i lök och kycklingröran i pajskalet...

...Strö på osten och vispa ihop alla ingredienser till äggstanningen i en bunke...

...Och häll över pajen. Grädda i mitten av ugnen 25-30 minuter. Efter halva tiden lägger jag över lite folie så att inte pajskalets kanter ska brännas vid! Sen när pajen är klar brukar jag låta den stå en timma i rumstemperatur under folie innan vi äter den. Den är som godast då tycker jag! Inte för varm och inte för kall!

Tack vare lök och zucchinin blev pajen en riktigt fullträff. Nästa gång ska jag göra en paj med samma fyllning men utesluta kycklingen och ta mer ost istället! Snälla prova detta! 

Ha en fin helg alla fina! <3

Kram C

Glasbubblan

I mångt och mycket är det väldigt ensamt att ha en beroende-sjukdom. Inte på det sättet att jag är ensam om min sjukdom, för det är jag inte. Vi är många som kämpar med denna jävulska sjukdom, i det tysta. Det jag menar är utanförskapet som jag hamnar i när jag är aktiv i sjukdomen. Sättet jag drar mig bort från det sociala, det trevliga, det där vi människor behöver för att må bra. Det tänker jag på ibland, att det värsta med mitt beroende är jag blir så ensam och isolerad. Det är ingen annans fel än mitt eget. Sjukdomen styr mig bort från människor, fast jag egentligen inte vill. Jag brukar förklara det som att jag lever i en glasbubbla. Jag ser människor, jag hör dom, jag känner dom, jag andas med dom. Men jag kan inte delta. Jag är fast, fast i den där bubblan. Jag vill ut, för allt vad jag är värd. Men jag vågar inte ta steget. Jag är rädd, så jävla skiträdd. För vem blir jag då? Vem blir jag utanför den där bubblan? Jag vill ju inte att någon ska se vem jag egentligen är. Vad jag blivit. Hur jag har förfallit. Hur socialt handikappad jag blivit. Jag vill inte att någon ska se den sidan av mig. Den delen av sjukdomen som jag skäms så över. Den skammen vill jag ha för mig själv. 

Jag känner mig udda, passar inte in i något sammanhang. Jag känner ett sådant obehag av att vara runt andra människor. Jag är rädd för att de ska se in i mitt innersta. Se vem jag är, se det jag inte vill visa. Rädd att de ska se den där personen som gömmer, ljuger och smyger. Hon som med lätthet skulle kunna plocka upp och äta ur soporna, trots att hon några minuter tidigare tryckt ner chipspåsen i sophinken. Eller hon som åker på kalas för att äta, inte umgås. Hon som vägrar svara i telefonen när anhöriga ringer. Hon som har gått upp över 50 kg. Hon som nästan alltid känner ilska mot någon. Hon som ibland snor pengar för att droga. Hon som låter livet passera utan att bry sig. Hon som är likgiltig inför det mesta. Hon som startar bråk bara för att. Hon som väljer dator och tv framför att umgås med familjen. Hon som inte engagerar sig i sina syskonbarn. Hon som inte klarar att ta farväl på en begravning. Henne vill jag inte visa. Inte för någon. 

Dagarna går och här sitter jag på min socker-röv och ruttnar bort, för att jag är rädd. Blir så trött på mig själv att jag vill kaskad-kräkas...

Kram C

10 saker Ni inte visste om mig

1) Jag har varit i Spanien minst 10 ggr, både på fastlandet men även på Mallorca, Teneriffa och Kanarieöarna.

2) Jag har aldrig ätit ostron och kommer nog inte göra det heller.

3) Jag älskar att skriva och jag skriver på två olika böcker, som jag hoppas blir utgivna.

4) Jag är väldigt dålig på att hantera stress.

5) Mina favvofärg är: Turkos.

6) Jag har varit på 3 behandlingar för mitt sockerberoende hos Bitten Jonsson.

7) Av princip vägrar jag Iphone, instagram och twitter...det skulle jag nog bara blir beroende av.

8) Jag har dåligt närminne.

9) Jag har sett alla säsonger av Top model.

10) Jag är en listoman, jag skriver listor till precis allt.

Kram C

Jag känner mig som en knarkare, jag är en knarkare

Överskriften kan låta grov, men precis som så känner jag mig. Som en knarkare. Min drog är mat/socker. Likt en alkis som tar sin morgonsup, eller likt knarkaren som tar sig en sniff eller sil...Så tar jag varje morgon mitt socker för att kicka igång systemet. Jag känner välbehaget i kroppen när sockret ger verkan, jag blundar, njuter. Rösten i huvudet tystnar, jag känner ett inre lugn och för första gången på morgonen kan jag andas. På riktigt. 
Hela dagen går jag sen som i ett töcken, äter inget för att straffa mig själv för att jag även denna morgon gav vika för rösten. Rösten som vill mig illa, rösten som förgör mig, rösten som jag hatar men samtidigt älskar på något konstigt sätt. 

Senare under dagen måste jag handla. Jag är uppe i varv, röda hund är helt stirrig och jag har ett mål i sikte...Handla drog. Alkisarna de går till systemet, knarkarna ja de går till sina gathörn/källor. Men jag, jag går till affären. Precis som du. Där du går handlar, där handlar jag min drog. Inte på systemet, inte gathörnet, utan på Ica. Där shoppar jag mitt gift. Det finns inga regler, inget hot, jag är helt ensam med drogen. Hand  i hand går vi, drogen och jag. Mitt på Ica där småbarns föräldrar ropar argt efter sina ungar. Där stressade pappor handlar kvällens middag. Där pensionärer armbågar sig fram till affärens klipp. Där går jag och skäms, samtidigt som jag är hög av förväntan. Jag ska få handla drog...Listan i huvudet blir längre och längre. 
Bröd, choklad, chips, saft och pommes. Mina största laster. Dragkampen, begäret, suget, JAG MÅSTE HA! Långt, långt bak där i huvudet är det ändå en svag liten röst som talar. Den talar tyst, jag hör den knappt. Men någonstans mellan begäret och kaoset hör jag den ändå..."Köp inte, du vet ju hur du mår när du ätit det där. Du är värd bättre, du kan stå emot, jag ska hjälpa dig". Långt där inne hör jag orden, jag känner hur de griper tag i mitt innersta, jag blir berörd, tårarna bränner bakom ögonlocken, jag hör sanningen. Den gör ont, den gör mig rädd. 
Jag dras mellan två olika världar, den trygga men elaka, det jag är van vid. Mot det okända, nya och vackra. Vilket ska jag välja? Vad väljer jag?
Det trygga. Alla gånger det trygga. 
Någonstans där vaknar jag upp, blir medveten om vart jag är. Just det, på Ica. Jag roffar snabbt åt mig min drog. Skyndar till kassan, möter inte kassa personalens blick. Biter på naglarna, pillar i håret och försöker att inte falla ihop av nervositet. 
När jag går hem kan jag andas ut. Långa djupa andetag. Jag tar fram chokladen, tar en tugga. Jag är fast, fast från första stund. Lugnet infinner sig. Några sekunder senare kommer skammen, skammen sköljer över mig med full kraft. Återigen har jag förlorat, jag lät drogen vinna. Igen. Jag är förlorad. Igen. 
Jag känner mig så jävla misslyckad.

Såhär kan en vanlig dag i mitt liv se ut.
Kram C